Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 161 4 FORNNORSK-ISLÅNDSK LITTERATUR I SVERIGE. 153
den 9 mars 1670, säkert och bestämdt borde hafva fordrat,
att sterbhuset ansvarat för den aflidnes alla lån, så lät han
i stället af den Reenhielmska manuskriptlistan förleda sig
att identifiera de Rugmanska manuskripten med de å
densamma upptagna handskrifterna och kom sålunda att
rörande dem vända sig mot Reenhielm personligen, trots
Akademien, strängt taget, icke hade någon juridisk rätt
gent emot honom.
När emellertid Reenhielm lyckades vrida skulden
ifrån sig genom att påvisa, att de manuskript han hade
bekommit af Rugman och upptagit på sin lista, voro
sådana, som denne med full rätt kunnat afhända sig, och
hvilka således borde få betraktas som hans privata
egendom, då först insåg Arrhenius, att han äfven i denna
fordran hade att vända sig till själfva sterbhuset. Men under
sådana uppenbara tecken till osäkerhet hos den som fått
sig indrifningsmålet anförtrodt, i fråga om själfva de
framställda krafvens verkliga innebörd och omfattning, var det
naturligt, att sterbhusets delägare skulle komma med den
begäran att få sig klara och tydliga förbindelser på de
infordrade lånen företedda, för så vidt dessa ginge utöfver de
kraf, som förut framställts mot Reenhielm. I annat fall
hade man att på vederbörlig väg vända sig till honom.
Man hade nu ej annat att göra än söka hjälp hos
Kanslikollegiet. Men i den anmälan, som här gjordes, var man
oklok nog att icke stricte eller åtminstone i första hand
hålla sig till ett andragande af de fakta och bevis
man för sin fordran ägde, utan fast mer vidt och bredt
orda om arfvingarnes finter och oegentliga
tillvägagångssätt. Detta var så mycket mindre till fromma för själfva
saken, som de skyldiga visste begagna sig af denna
förlöpning hos sina motståndare för att i sin tur angripa
dem från den sida, som var deras svagaste. Därtill kom, att
Arrhenius envisades med att icke vilja aff öra från inf ord
ringslistan mot sterbhuset de manuskript, som Axehielm och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
