Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 VILHELM GÖDEL. ATS 16: 4
gaf ok iagh 01. Rudbeck til Sterbhuset för hanne til
lik-predikn.». Till dessa uppgifter kan vidare läggas, att
handskriften från Rudbeck gick till sonen Olof Rudbeck d. y.,
och att den sedermera på bokauktionen efter denne den
23 februari 1741 inköptes till Antikvitetsarkivet.
Det kan väl synas något underligt, att Verelius skulle
mot den uppgifna kontanta ersättningen hafva satt sig i
besittning af en handskrift, som tillhörde en samling,
hvilken blifvit ställd till hans begagnande och så godt
som enskilda förfogande, och som väl alltid för öfrigt af
honom måste hafva betraktats som det allmännas
egendom, om han nu också på grund af sina arbeten ansett
sig äga en viss rätt att hafva och behålla den i sin
privata vård. Till följd häraf har jag också känt mig
synnerligen tveksam i att räkna den ifrågavarande handskriften
till fördärfvet af år 1661. Men då man vet, att Rugman
förstod att göra affär af sina så lifligt efterfrågade
manuskript, och särskildt känner till, huru han vid sin
hemkomst från Köpenhamn 1666, utblottad och utan några
tillgångar som han var, sökte bereda sig en liten inkomst
genom att till Reenhielm afyttra såväl de handskrifter,
som han då medförde, som annat öfrigt i manuskriptväg
han hade i sin ägo, då kan man allt för väl tänka sig,
att han också »sålde bort», såsom Hadorph yttrade sig,
en och annan af handskrifterna från 1661. Såsom
Verelius’ amanuens hade han ju alltid tillgång till dem, och
allt det som han, vare sig med »egen» eller »publique
kostnad» förvärfvat och fört in, ansåg han sig nog för
öfrigt äga en viss rätt att disponera öfver.
Under sådana förhållanden skulle möjligen
Sturlunga-sagans codex hafva kommit att söndras från de öfriga och
Verelius omsider fått köpa den åter, hvarefter den sedan
stannat i hans privata handskriftsamling. Och för en sådan
uppfattning talar ej minst den omständigheten, att man ej
torde kunna förklara, huru Verelius eljest vid denna tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
