Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 YILHELM GÖDEL. ATS 16: 4
manuskriptförteckning förskaffat honom, säkerligen icke
vågat att å denna sin andra lista taga upp de så lifligt
efterfrågade Rugmanska manuskripten, äfven om han
skulle hafva haft dem i sin ägo, då han kunde riskera,
att äfven denna förteckning kunde komma att brukas på
samma sätt som den förra. Men man kan då fråga,
hvarför denna försiktighet ej var stark nog att afhålla honom
från att öfver hufvud alls inlemna denna förteckning, då
den ju måste blifva en påminnelse om det inf
ordrings-bråk, hvari han varit inblandad, och om hans därvid
visade tredska gent emot Antikvitetskollegiets och
Riksarkivets kraf. Och hvarför uteslöt han icke ur
förteckningen åtminstone den »Norska lagboken», som Riksarkivet
gjort och fortfarande gjorde anspråk på. Nej, allt detta
och dylikt hade han för visso icke reflekterat öfver. Utan
några omsvep hade han räknat med allt hvad han i den
vägen hade i sin ägo för att visa sitt samlarnit och sitt
intresse för »fosterlandets antikviteter», och hans
förteckning är därför att betrakta som en noggrann och
tillförlitlig uppgift på hans handskriftsamlings hela innehåll.
Fins det sålunda icke några Rugmaniana från 1661
bland de handskrifter, som Reenhielm efter tiden för sin
första förteckning förvärfvat och införlifvat med sina
samlingar, så kan man med ganska stor sannolikhet våga
påstå, att några sådana ej heller funnits kvar i Verelius7
bibliotek vid utredningen af hans dödsbo. Ty det är
tydligt och klart, att Reenhielm bekommit »det nya» i
förteckningen af år 1687 just från detta håll. Vid en
första genomögning af dess innehåll möter man nämligen
flera af Verelius’ egna manuskript, så t. ex. hans afskrift
af Gretla och Ulfilas, hans Historia Svio-Gothica samt den
af honom från Riksarkivet lånade »Norska lagboken».
Och ägnar man det hela en närmare undersökning, så
kommer man till det resultat, att alltsammans med
undantag af Reenhielms egna arbeten och uppteckningar samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
