Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 VILHELM GÖDEL. ATS 16: 4
mensamt talat. I sin Inledning Til de Yfwerborna Göters
Gamla Häfder, Stockholmiæ 1738, förklarar också Biörner
att »Gotaland eller Jotaland är det äldsta namn,
hwarmed hela wår Nordiska halfö, besynnerliga Swea och
Gjöta länder, förr den senare Odens ankomst warit kallat,
hwilket ses af Ugg eller Ogg in miklas runesten». Vårt
fornspråk bör därför med rätta kallas gotiskt eller götiskt.
Hos oss har det visserligen under tidernas lopp
genomgått åtskilliga förändringar, men det fins en afskild trakt
af norden, hvarest det i sitt ursprungliga skick blifvit
bevaradt, och där äfven resterna af våra litterära verk
funnit en fristad. Det är Island. Ty »til at i synnerhet
bewisa Jsländska samt Gjötiska språkens likhet, tjenar det,
at mann både wet, at Jsländarna nästan alsintet haft at
gjöra med utländskt folk, såsom och mann i deras Sagor
läser, at en stor hop Swenskar och Gjöter hafwa jämte
Norrbaggarna, i första tiderna flyttat till Jsland, intagit
widlöftiga landsdelar, och blifwit därsammastädes
hederliga Ättfäder». Och dessa till Island utflyttade »hafwa
ej själfwa först författat, utan haft med sig många Sagor
från berörde riken, där de ochså allraförst blifwit
up-teknade».
Samma tanke har också Peringskiöld nedskrifvit i
företalet till sin Heimskringla, där han, efter att först
hafva talat om Islands bebyggande af svenskar och
norrmän, kommer med det sluttillägget: »Och således hafwa
thesse til Jsland utflytte Swenska och Norske hädan med sig
utfört både wårt gamla Språk och Sagor, them the begge
til thenne dag hafwa hos sig behålldne, uti samma uthtal
och måhlföre, som the finnas på ware gamla stenar och
inländska handskrefne Sagor, fordom uptecknade». På
dessa grunder betraktades alltså isländskan af tidens
forskare och språkmän såsom vårt renaste och bästa
fornspråk, såsom den »gambla gotiskan» par préférence.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
