Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2 - Om delaktighet i dråp enligt de svenska landskapslagarna. Af Karl Gustaf Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 K. G. WESTMÄN, OM DELAKTIGHET I DRAP ATS 17: 2
Stadgandenas äldsta uppgift är, som man i lagen finner,
ingen annan än att utvisa formen för en fredlig och
hederlig försoning mellan tvänne släkter, dråparens och den
dräptes, mellan hvilka eljes släkthämden skulle lössläppas
och leda till nya blodsdåd, och att bereda tingsmännen
tillfälle att ange den hållning de ämnade intaga till den
brottslige, om en försoning genom endera partens
mot-sträfvighet icke kunde uppnås1.
Alltfrån den aflägsna tid, då den uppfattningen
framkom, att den släkt ’som mist en af de sina’ i stället för
att fordra lif för lif kunde taga ersättning för lif med
böter, måste det, som i senare källor ännu synes, ha
förefallit som den enda betryggande formen, att den med
böter köpta högtidliga försoningen afslöts icke blott mellan
dråparen och den dräptes arfvinge, utan också mellan
släkternas öfriga män, som härför i större eller mindre
antal samlades till ett utlyst möte, där säkerhetseder dem
emellan afgåfvos2.
Att dråparesläktens gemensamma fara afvärjdes genom
gemensamt sammanskott af böter till den dräptes släkt
måste också efter den tidens rättsåskådning ha förefallit
som naturligt, hälst som ett bevisligt öfverlämnande och
mottagande af böter från de enskilda släktmedlemmarnas
sida var en lämplig form för det konkreta rättsfaktum,
hvarmed den forntida rätten älskade att se
öfverenskommelser och aftal beseglade.
1 Att detta syfte varit det ledande vid stadgandenas affattning,
framgår utom af deras allmänna hållning af sådana drag, som att den
dräptes släkt ej är skyldig mottaga böter, om de bjudas, och af den
undanskjutna ställning som de offentliga böterna intaga, VGL I Md 3:
3, 5: 1.
En intressant framställning af dansk rättsuppfattning lämnar
Matzen i sin uppsats Om Bevisreglerne i den œldste danske Proces,
Program 1893. s. 19, 22.
2 Jfr härmed släkternas eder och den vikt de tillmätas t. ex. i
SkL 84; 110; Andreas Suneson, SkL II: 46; ESjL II: 38; III: 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
