Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2 - Om delaktighet i dråp enligt de svenska landskapslagarna. Af Karl Gustaf Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 17: 2 ENLIGT DE SVENSKA LANDSKAPSLAGARNA. . 21
i enlighet med dessa grundsatser affattade efter de
omständigheter, som i allmänhet medföljde dråp under
släktfejd 1. Det är då förklarligt, icke blott hur lagen kan låta
ätten bära skulden för dråpet, utan äfven hur dess
stadganden kunna ha formulerats så, att I dem talas om
’haldsbane’ och ’atvistarmän’.
Jag har emellertid förut ur systematiska skäl sökt
göra troligt, att dessa stadganden i den äldre lagen likväl
endast få uppfattas som en form för att göra ättens
rättsliga ansvar gällande, oafsedt om de medlemmar, som
anklagas, verkligen utfört de handlingar, som läggas dem till
last. Hur främmande ett sådant förhållande än ter sig
för nutida rättsuppfattning, kan jag ej finna annat än
att en undersökning af edsbestämmelserna ger denna
åsikt stöd.
Det har som bekant bland rättshistorici förts en
häftig strid om naturen af edgärdsmännens ed. Det kan
naturligtvis ej begäras, att jag här skulle försöka upptaga
detta problem till pröfning, fastän jag är tvungen att
inta ställning till det, i den mån det kommer till synes
i de här diskuterade lagställena. Jag vill då först
framhålla, att man icke kan vänta sig, att den anklagelse, som
efter ett stereotypt edsformulär svors emot deltagarna i
ett dråp, i hvarje fall måste ha inneburit en objektiv
sanning. Det måste t. ex., då såväl som nu, ha varit ett
sällsynt fall, att ett drap föröfvats på så sätt, att en af de
1 Särskilda bestämmelser om dråp på man, som icke har ätt i
landet, finnas i Md 5. — Om drap inom ätten handlar GB 8: 1, där
det belägges med kyrkligt straff. För en riktig uppfattning af GB 8
är det af vikt att lägga märke till det inflytande, som Alexander IILs
bulla DS I, 56 haft på dess stadganden (Gummeriis, Beiträge zur
Ge-sehichte cl. Buss- u. BeicMivesens in d. schwedischen Kir elie ä. Mittelalters
I. 1900. S. 57). Den påfliga bullan bör enligt min tanke närmast fattas
som ett vittnesbörd om, att straffbestämmelser för där berörda brott ej
funnits i de svenska landskapslagarna. — Om dråp under försvårande
omständigheter stadgas särskildt i OM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
