Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2 - Om delaktighet i dråp enligt de svenska landskapslagarna. Af Karl Gustaf Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 K. G. WESTMAN, OM DELAKTIGHET I DRAP ATS 17: 2
fæmtu mark; falss han at tylpt, böte J)rer mark; falss han
at halvri, böte tolf öra.
Att det varit mot en medlem af dråparesläkten, som
anklagelsen för ’raf>a sak draps’ framställts, anser jag af
den föregående utredningen vara tydligt, fastän släktskap
icke åberopas mot honom i VGLIL Orsaken till att detta
icke sker, utan att den gamla formeln bibehålles, är utan
tvifvel den, att bevisrätten, i motsats till hvad som vid de
föregående åtalen varit fallet, här tillkommer svaranden.
Arfvingens anklagelse, ’att han är sann radsbane och vållade
dråpet på honom genom sin förskyllan’, afser därför
endast att ange det formulär, som svaranden negeradt skulle
besvärja, och en så affattad ed kom ju ej i strid med en
nyare uppfattning. — Anklagelsen att vara ’radsbane7
har väl i regel framställts mot den, som genom ålder eller
handlingskraft varit sin ätts ledare och därför ansetts stå
bakom dråpet. Till följd af anklagelsens natur ha
ättmedlemmarne varit de, som bäst kunnat bedömma dess
san-ning, och därför få de också uppträda som edgärdsmän.
Då onekligen en framställd tolkning vinner i
sannolikhet och värde, ju fler de egendomligheter äro, som kunna
förklaras med dess hjälp, vill jag här påvisa ett par
dunkla frågor, öfver hvilka resultatet af inin föregående
undersökning synes kasta ljus.
Det är då först ganska märkligt, att endast
Vestgöta-lagarna upptaga straff för ’atvistarmän’ vid enkelt drap,
medan likartade bestämmelser saknas i fråga om nämda
brott i de andra, yngre lagarna, ehuru i dessa straff för
’flok ok farunöte’ förekomma vid kvalificerade drap och
i flera andra fall. Då eljes dessa lagar i jämförelse med
Vestgötalagarna, särskildt med VGL I, visa ett utsträckt
användande af delaktighetsstraff, är detta förhållande efter
rådande uppfattning svårförklarligt. Gåtan löses
emellertid, om man antar att straffet för ’atvistarmän’ i
Vestgötalagarna hvilat på en rättsgrund, som förefallit de an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
