Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2 - Om delaktighet i dråp enligt de svenska landskapslagarna. Af Karl Gustaf Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 K. G. WESTMAN, OM DELAKTIGHET I DRAP ATS 17: 2
tredje som mottar tjufgodset. Det kan för öfrigt starkt
ifrågasättas, om ej lagarna snarare uppfatta de här nämda
förbrytelserna som tre olika i sammanhang stående brott
än som ett1.
Hvad som här kommer att granskas är
bestämmelserna om delaktighet i form af likartad samverkan.
Ett generellt stadgande härom finnes i VGL II I}B 6
och lyder:
Stiælæ flere J)iufuær saman (æn) til enæ fullær jjiuft,
ok var|)ær allir sender fangnir vi[j, hengi allir- allir |)er
sum eig [ær] i handum takit va^ri sik mej) tuænni tylftom,
æller bote fullær f)iufs böter.
Lika bestämmelser innehållas i Lydekini anteckningar?
VGL III 145, samt i en af de anteckningar med, stil från
1300-talets första hälft till cod. B 59, som uppta fol. 48
—58, ett textställe, som hos Schlyter återfinnes under
beteckningen VGL IV 18: 7.
Med stöd af dessa rättsuppteckningar har man ansett,
att grundsatsen om lika straff för delaktige i tjufnad
ingått i den äldsta fornsvenska rätten och sökt förklara
denna afvikelse från öfriga stadganden om delaktighet
genom folkpsykologiska utläggningar2. Närmast till hands
ligger emellertid att misstänka, att grundsatsen i den nyss
aftryckta bestämmelsen helt enkelt leder sitt ursprung
från romersk-kanonisk rätt, där den hör hemma.
Inflytanden från den kanoniska rätten röja sig för öfrigt
alldeles oförtydbart på ett annat ställe i samma balk, VGL II
!’B 58, så att antagandet är icke särdeles vågadt.
Ett direkt stod för åsikten, att denna allmänna regel
är en senare rättssats, kan dessutom anföras. Trots det
nyss aftryckta allmänna stadgandet innehåller nämligen
VGL II de här nedan aftryckta specialbestämmelserna, af
1 Denna tanke är dock främmande för framställningen hos
Forsman, Delaktighet. S. 26 f.; Winroth, Straffrätt. S. 176.
2 Wilda,’ Strafrecht. S. 860; Forsman, Delaktighet S. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
