Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2 - Om delaktighet i dråp enligt de svenska landskapslagarna. Af Karl Gustaf Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brott, som åtalet mot ’radbanen’ — denne må nu ha
sökts inom eller utom ätten — fordom afsett att beifra.
Detta återupplifvande har emellertid skett under en tid,
då kyrkligt inflytande gjort sig gällande, och anstiftarens
straff har därför enligt kanoniska rättsregler satts lika
med gärningsmannens.
Huru härmed än må vara, säkert är, att tillägget af
§ 1 utvisar, att vid dess uppkomsttid det i pr.
upptecknade systemet förefallit skeft och föråldradt.
Att utreda hvad som en gång varit detta systems
innebörd torde vara ett så godt som omöjligt företag. Ett
försök att med andra stadgandens hjälp gå bestämmelserna
närmare inpå lifvet för emellertid in på så viktiga och
omtvistade frågor, att det bör företagas, äfven om det
lämnar hufvudfrågan olöst.
I de bevarade redaktionerna af Södermanlands lag är
40-marksboten vid dråp införd, och den dräptes arfvinge
får uppbära en tredjedel däraf eller 13 mark 8 örtugar.
Denna rättsregel är likväl ej konsekvent genomförd,
utan flere märkliga afvikelser förekomma, En sådan
påträffas i MB 22: 3. Där stadgas det nämligen, att när en
utländsk man dräpes, äger hans rätte arfvinge, om han
inställer sig inom natt och år, att taga arf efter honom
och uppbära ’half bot’ eller 20 mark, medan kung och
hundare dela de återstående 20 marken. Med skäl kan
då den frågan uppställas, hur det kommer sig, att en
utländsk man tillerkännes större förmåner än en inhemsk,
då han uppträder som kärande inför rätta.
För en förklaring häraf äro två utgångspunkter
möjliga. Den ena är, att då 40-marksbot i Södermanland
pålagts dråp på utländing, man af okända principiella
skäl ansett billigt, att den utländske arfvingen uppbure
ett högre belopp än den inländske, och därför till hans
förmån afvikit från den öfliga treskiftningen. Så länge
ett positivt skäl till ett sådant handlingssätt från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
