Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2 - Om delaktighet i dråp enligt de svenska landskapslagarna. Af Karl Gustaf Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 K. G, WESTMAN, OM DELAKTIGHET I DIUP ATS 17: 2
medbrottsliga efter tycke välja dråpare och sårtillfogare,
ja om en man själf lyst sina sår till vissa gärningsmän
och sedan dör, är det hans målsägande släkting obetaget
att lysa dem till andra män af dem som närvoro1.
De förhållanden, ur hvilka denna grundsats utvecklat
sig? torde icke på historisk väg kunna fastställas. De
förhållanden, under hvilka den tillämpades, äro i flere
fall kända, och man kan därför få en något så när
konkret uppfattning af dess verkliga innebörd.
Den som genomläser den isländska litteraturens i
längden tämligen enformiga skildringar, hur den ena
släktens medlemmar sluta sig samman för att gemensamt
öfverfalla och dräpa en eller flere medlemmar af en hatad
släkt, hur förhandlingarna på tinget så godt som i regel
åsyfta att få till stånd en förlikning mellan ätterna, men
icke en straffande dom, hur i stället, om straff skall
ut-kräfvas, detta sker genom hämdens blodiga vedergällning,
får i dessa skildringar, de må nu vara otillförlitliga i
detaljer, den bakgrund, mot hvilken målsägandens rätt
att välja dråpare och sårtillfogare måste ses2.
Rättssedvänjorna äro äfven i land med ungefär samma
kultur ofta afvikande och skiftande, men det onda mot
hvilket de riktas tar sig i land med likartad odling ett
tämligen likartadt uttryck. Hur vanskligt det än är att
tolka ett lands rättsregler genom att på dem öfverföra
innebörden af ett annats, torde det därför icke vara
otill-låtligt att ur de isländska sagornas ättfejder hämta ämne
till en föreställning om de förhållanden, ur hvilka de
1 Grágás udgave efter Kongl. Biblioteks Haandshrift af V. Finsen I
1852 cap. 88, 102, 113. Grágás... efter Staöarholsbök 1879 cap.
281, 314, 319.
2 Såsom af särskildt rättsligt intresse må nämnas skildringarna
i Njála kap. 65, 66 och den märkliga berättelsen i Landnámabök S.
107, 219 om hur Baugs söner alla tre bli fredlösa i Fljotshliö för ett
dråp som en af dem begått, men vid hvilket de andra två icke närvarit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
