Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i rituellt ändamål varit med på bålet. Under den sista
Téne-perioden efterträdas dessa krukskärfvor af hela
lerkärl’, hvilka följaktligen ieke varit på bålet, till en början
ett i hvarje graf. Samtidigt ökas antalet af öfriga
forn-saker i grafvarne.
Under den romerska perioden är brandgropen
fortfarande den talrikast förekommande grafformen. I
brand-groparne bli lerkärlen tiera, intill dess de i vissa grafvar
motsvara en art servis. Äfven i öfrigt bli grafvarne
rikare utstyrda.
Den romerskt-gotiska perioden företer äfven andra
former för grafvar med brända lik, ehuru också nu
brand-gropstypen fortlefver. De sista kända brandgroparne äro
<le från Saltuna (Eft., sid. 124, 15) samt från Slamrebjerg
(B. O., sid. 347, spalt 1, nederst), båda grafvarne från
300-talet".
Skelettgrafvar.
Samtidigt med det, att brandgropen erhåller en rikare
utstyrsel, visar sig skelettgrafven. Bland de tidigare
grafvarne vid Kannikegård funnos tvenne, gr. 2 1 och 2 m,
som på grund af sin form kunna anses som skelettgrafvar.
Tidiga sådana grafvar äro de vid Hasle, Dyndalen, gr. 3
och 4, Kannikegård, gr. 45 b (fyra grafvar), 89, 151 (tre
eller fyra), tillhörande den romerska perioden och
öfver–gången till den romerskt-gotiska. Den typiska formen
1 Graffält, å hvilka (letta förhållande lättast studeras, äro
Kane-gård (ex. A. 21. C. 131), Muleby (ex. gr. 14), Himmelshöj (ex. gr.
51) och Mandhöj (ex. gr. 142, 143). De hela lerkärlen äro små och
förekomma hufvudsakligen tillsammans med sena Tene-fibulor och
bältehakar, men ej med tidigare fornsaker.
- Sistnämnda graf synes, af B. O., fig. 149 att döma. härstamma
från tiden omkr. år 400. Det angifves dock inga närmare
fvndom-ständigheter, hvadan detta enastående fall torde böra anses som
tvifvel-■aktigt.
Antikv. Tidskrift. 18: 1, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
