Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af öns namn, Bor »und, »den höga ön», »bergön», en
benämning som låg nära till hands för öbornas
närmaste grannar, bebyggarne af Skånes flacka sydvästra
kust, hvilka hvarje dag kunde iakttaga öns högt
upp-skjutande strandklippor.
De tidigaste notiser, klassiska lärde lämna oss om
burgunderna, finnas hos Plinius och Ptolemaeus. 1 fjärde
boken af Historia naturalis yttrar siir don romerske hi-
J c?
storieskrifvaren om germanerna, hvilka han indelar i fem
hufvudstammar. Den östligaste af dessa är Vandilerna,
hvilka innehafva östra Germanien: Vandili quorum pars
Burgundiones uarinne Charini Gutones. Burgunderna
C “
äro således en vandilisk, d. v. s. östgermansk, stam
och efter fåtalet uppräknade namn att döma en
betydande sådan. Goterna antagas allmänt hafva bott vid
Weichsels mynningar, och efter all sannolikhet ha äfven
Vandilerna bott i dessas närhet. Grannar i väster till
goterna voro burgunderna. Ptolemaeus försätter dem
nämligen (II, 11, 15) såsom grannar till Semnonerna
mellan Suebus (Oder) och Vistula (Weichsel). Således ha
burgunder och goter tillsammans vid tiden omkr. 100 eft.
Kr. bebott området vid Oders mynning, mellan Oder
och Weichsel samt Weichsel—Nogat-deltat. Detta
område företer redan under Téne-tid bestämda arkeologiska
skil jaktigheter, i det landet väster om Leba utrnärkes af sitt
nära arkeologiska samband med Bornholm, landet öster
därom med Gotland—Oland—Östergötland. Af dessa
delar innehade burgunderna den västra d. v. s. trakten
kring Oders mynning söder om en linje, sträckande sig
från flodmynningen till gränsen af nuv.
Mecklenburg-Strelitz, vidare kusten af Östersjön fram till floden Leba
samt Gollnows, Regas, Persantes, Wippers, Stolpes och
Lupows flodområden. Från Téne II och fram i romersk
tid stod denna trakt i den intimaste förbindelse med
Bornholm, och de arkeologiska förhållandena äro i flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
