- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Adertonde delen /
1:262

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svenska fornsaksformerna endast på Gotland eller i Sveriges
sydöstra hörn. Men det arkeologiska språk, som
utvecklat sig i detta senare område, öfverföres därifrån till
Bornholm samtidigt med invandringen. Att invandrarne
bekänt sig till detta språk, d. v. s. att de kommit från
trakterna kring Kalmarsund, från ()land och möjligen
äfven från de midtemot liggande Småland och Blekinge,
torde böra anses som berättigad slutsats.

Det skall ej bestridas, att somliga af de ofvan
anförda fornsak sserierna, hvilka karaktäriserats såsom
utmärkande för Kalmarsundsområdet, äfven kunna ha
förekommit i andra trakter af Skandinavien, t. ex. i västra
Sverige, men de äro dock hufvudsakligen eller endast
funna på det angifna området. Härtill kommer en annan,
i detta sammanhang särdeles viktig omständighet.
Oaktadt systematiska undersökningar icke företagits på ()land
i större utsträckning än i öfriga trakter af södra Sverige,
äro dock relativt mycket flera fornsaker från denna tid
funna där. Detta visar, att man där i vida högre grad
än i västra Sverige eller Skåne nedlagt fornsaker i
grafvarne. Detsamma är fallet på Bornholm. Själfva
fyndrikedomen utgör sålunda ett bevis för sammanhanget
mellan (Hand och Bornholm.

Af kända fornsaksserier finnes det ingen, som
tydligare bevisar intimiteten i förbindelserna mellan de nämnda
öarne, än de fågelformiga beslagen art b. Såsom vi
minnas, uppkomma dessa beslag ursprungligen ur enkla
bandformiga djurornament. Djurets ögonomgifningsband
växer ut nedanför hufvudet, får ett ormhufvud, kryper
ut och förvandlas till ett sjelfständigt ormdjur, hvarefter
det ursprungliga, bandformiga djuret omedelbart äfven
omformas till en fågel (fig. 155—Kil). Nu utvecklas denna
serie jämsides i Kalmarsundsområdet och å Bornholm.
På båda ställena har man således ägt samma
sagotradi-tion, och man har därjämte för att illustrera denna under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/18/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free