Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
germanska folken, om man får identifiera fn. dis (< idis)1
med fsax. idis; detta ord framträder nämligen enligt Grimm
redan i Taeiti Annales i ortnamnet Tdisiaviso och med
säkerhet i 1:a Merseburgertrollformeln (700-talet.), där idisi
skildras fullkomligt lika med de senare valkyrjorna.2 —
Om dyrkan af diserna i Sverige finnas inga direkta
uppgifter, men allt tyder på att en dylik funnits ocli intagit
en mycket framstående plats i svenskarnas religion,3 Först
och främst måste det, som nämnts, betraktas som säkert,
att Snorres (Tjodolfs) uppgift om disarsalen och disablotet
återgår till en svensk dikt eller saga; vidare ha vi ett
minne af disernas dyrkan i Uppsala i distingen (fsv.
disaping) och i Disasagan;4 slutligen förekomma
samman-sättningslederna dis ocli disa, såsom Lundgren påvisat,5
i ett stort antal svenska personnamn och ortnamn.6 Att
diser verkligen dyrkades i Sverige, är sålunda ställdt utom
allt tvifvel; en vida svårare fråga är den: huru föreställde
sig hednatidens svenskar diserna?
1 Noreen, Altisl. gr.3 § 152, anm. 2- Märkas bör, att
Förste-mann (Ahd. namenbuch- I 411: disja) anser, att äfven en tysk form
utån uddljudande i funnits.
2 Mullenhoff-Scberer, Denkmäler deutscher poesie und prosa 7.
3 Söderwall upptar ordet dis i sin fsv. ordbok och öfversätter
det »ett slags kvinnlig gudomlighet, kvinnlig skyddsande», tyvärr utan
att anföra några belägg.
4 Bygden i Samlaren XVII 73 f. Jfr om disaping också E.
II. Meyer, Germ. mythol 195 och v. Amira i Pauls gr.‘ III 125.
5 Språkl. intyg om hedn. gudatro i Sverige 25 f.; Spår af hedn.
iro och kult 26 f. — Det nära sammanhanget mellan dis och disa
uppvisas af Noreen, Altschw. gr. § 404, anm. 2. — Utom i Sverige
synes dyrkan af diser haft en betydande plats på Ostlandet i Norge;
se Rygh, Minder om guderne i stedsnavne 202.
6 Särskildt intressant iir bland dessa senare Dise offerkälla vid
Annelöf; att det ända in i våra dagar offrats i denna källa, omtalas
af Eva Wigström, Folkdiktning I 126.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
