Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naboer, endnu havde det moget af broncealderens
dyrkel-sesformer i brug». O. sammanställer dessa mytologiska
lån med en del språkliga lan, som han själf hänför till
förnrnordisk tid: emellertid meddelas, att V. Tomsen ej
anser den äldre än urnordiska; äfven Noreen anser dessa
äldsta lappska lån af nordiskt språkgods vara från de
första århundradena e. Kr. (»jedenfalls seit wenigstens c.
500»).1 Om man alltså med Olrik får anse lapparnas
ofvannämnda mytologiska och språkliga lån från de
germanska grannarna för någotsånär samtidiga, så skulle
det lappska hästoffret ha utvecklat sig ur en nordisk
offersed, som fanns kvar ännu på folkvandringstiden. Att
hästoffer äfven långt senare forekommo i Sverige framgår
af den bekanta uppgiften af Adam af Bremen om
offerlunden i l ppsala: > ibi etiam canes et eqiu cum hominibus
pendent.»
Då nu äfven dyrkan af de allidnas andar är urgammal
i Sverige — den förekommer enligt Montelius och Salin
redan under stenåldern2 — så synes det naturligt, att
samma utveckling försiggått här som på många andra
håll inom det indogermanska området: föreställningar om
andar i hästgestalt utvecklades. Det finnes äfven
åtskilliga uppgifter från nyare tid, som direkt peka i samma
riktning. Sa har man känt en sådan fasa för dödandet
af hästar äfvensom förtärandet af hästkött, att detta länge
hos allmogen varit betrakta dt som »oärligt», hvaraf
följde, att t. ex. i Yärend ännu på Hyltén-Cavallius’ tid
hästslaktaren eller »rackaren» var utesluten från allt
umgänge med hederligt folk.:i Äfven mycket annat tyder
1 Gesch. der nord. spr 519.
- Uppland I 217.
3 Wärend ock II irdarne I 15G; jfr Eva Wigström i Sv. fornm.
tidskr. XI 217 f„ där bl. a. fasan för döda hästar drastiskt skildras.
Att dylika föreställningar iifven varit gängse i Uppland, framgår af
Vppl. fornm. tidskr. II, s. XXXIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
