- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Adertonde delen /
3:36

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

cn osalig k vinno själ, som ej får ro, emedan lion under
sin lifstid med orätt svurit sig till jord, vistas på samma
skog och om nätterna drifver gyckel med dem, som färdas
öfver skogen, ocli gör dem förtret, än på ett, än på ett
annat sätt. Mest lär lion visa sig i skepnad af en hvit
märr.» — Genom det nu anförda synes det till fullo
konstateradt, att de aflidnas andar enligt svensk folktro
tänkts såsom uppträdande i hästgestalt.

Och att diserna voro dylika andar, »seelische wesen*,
därpå tyda många omständigheter. Om diserna användes,
som ofvan nämnts, i Ynglingatal str. 24 uttrycket véttr,
och enligt E. H. Meyer och Mogk betecknar detta utryck
just de aflidnas andar (jfr ags. wiht, ty. wicht). — Om
andarna begagnades öfverallt på germanskt område vid
latinsk öfversättning uttrycket Diana; det är då märkligt
att Historia Norwegiae öfversätter disarsalinn med cedes
Diana?. At samma håll pekar också det faktum, att
diserna i Atlamal str. 28 kallas dandar konur. — Få grund
af allt detta måste man anse, att Feilberg träffat det
rätta, då han säger:1 »det synes uomtvisteligt, at diserne
horer sjaeletroen til, er oprindelig sjaele af afdode.»

Men finnes nu något, som berättigar oss till det vid
första påseendet kanske väl djärfva antagandet, att
forntidens svenskar ursprungligen föreställt sig de kvinnliga
andarna eller diserna i hästgestalt? Enligt min mening
finnas åtskilliga drag, som bestäm dt peka i denna
riktning. Som af många inytologer ocli särskildt kraftigt af
v. Negelein framhållits, utgör en gudomlighets ridande på
ett visst djur ett minne af att guden äldst tänkts i detta
djurs gestalt. De ridande asvinerna tänktes äldst i
hästgestalt, likaså de ridande dioskurerna; den jylländska
föreställningen om döden till häst är en kvarlefva a t
döden i hästgestalt; - Xäcken, som äldst tänktes i häst-

1 Jul I 99.

2 Schöning, Dodsriyev 37,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/18/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free