- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Andra delen /
45

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreningens för Nerikes folkspråk och fornminnen verksamhet under år 1865

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

(gubbarne, r bortfallet och uppslukadt af den långa
vokalen) samt Gumma Gumma. Der a motsvarar den
bestämda ändelsen en, är det på Tylöskogen likasom i
det vanliga mindre vårdade talspråket, alltid rent; således
träna, svina, säöa o. s. v. För öfrigt finner man der,
likasom i Nerike och så många — att ej säga de flesta
— af medlersta Sveriges landskaper, det tjocka / äfven i
stället för r<i, äfvensom öfvergångsljudet ua för
brytnings o*). Emellertid, då uttalet är det, som
egentligen och närmast skiljer det ena bygdemålet från det
andra, kan det ej nekas, att Tylöspråket rättast bör
upptagas såsom Östgötadialekt, helst många ord bland
de af Herr Grill uppgifna finnas, som åtminstone
hitintills ej antecknats i andra trakter af Nerike, men
deremot allmänt brukas i Östergötland ända rier emot den
Småländska gränsen. Såsom sådana eller åtminstone icke
alldeles lika förekemmande i Nerike må anmärkas följande:

Abbas, v. n. 1. retas, gäckas.

Arpe, m. smutsskorpa.

Base, m. jerngryta.

Bromma, v. a. 1. toppa växande trän .

Dumpa, v. n. 1. dansa tungt och ovigt.

Esta seg, v. refl. 1. vara stursk, egenvillig.

Fjärje, in. den bredd af åkern som såningsmannen
i två kast besår och som till hans ledning utmärkes
med uppdragna mindre fåror.

Gnöste, n. mindre lada, vidbygd en större.

Grimsä, v. ij. 1. plira ined ögonen.

Harjä, v. n. 1. ropa högt och öfverljudt.

Hämte, ii. boss och agnar.

* Om detta ljud, som förekommer öfverallt i medlersta Sverige,
ehuru olika nyanseradt, kan ses G. Djurklou, Litt. C. sid. 6 not. På
Tylöskogen är det draget mot ä, så att son, pojke, i Nerike uttaladt sora
suan puajke. der blifver suän puäjke. I en annan af Nerikes gränsorter,
Karlskoga, är det åter draget emot o, således snön, puöjk’.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:40:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/2/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free