Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornlemningar i Norrland: - 2. Fornlemningar i Medelpad och Helsingland. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
Dessa brynen äro af ganska stor betydelse för
utredande af frågan om den äldre Jernålderns utbredning.
De äro lätt igenkänliga genom sin ovala form1); de
hafva oftast en ränna omkring kanten, tydligen anbragt
till att göra tjenst, när man ville bära brynet på sig.
Vanligen ser man, åtminstone å ena sidan, en fåra,
uppkommen genom nötning mot något smalt föremål, en
egg eller udd. Det bars antingen så, att i kantrännan
inlades ett band af jern eller bronz, i ena ändan
försedt med en ögla, genom hvilken ett snöre kunde
dragas, eller ock så, att i bältet skars ett hål, i hvilket
brynet insattes så att hålets kanter fäldes in i
kantrännan. För den senare methoden synas flera norska fynd
tala. Exempel på det förra sättet meddelas i
sammanhang med fynduppgifterna2).
Enligt professor Nilssons åsigt tillhöra dessa
brynen stenåldern och hafva under denna blifvit använda
såsom knackstenar d. v. s. för tillhuggning af
flintredskap. Till ett sådant ändamål äro de dock föga
lämpliga. Det är tydligen smaländarne, som i sådant fall
skulle hafva riktats mot flintan, men dessa äro genom
den rundt kring hela stenen gående rännan tveklufna
och hvardera spetsen så smal, att ett kraftigt hugg lätt
skulle föranleda spetsens afslagning. Det är sant. att
sådana ovala brynen finnas, å hvilkas ändar man ser spår
efter slag, men detta är icke tillräckligt bevis för deras
användande såsom knackstenar, så framt man kan upp-
*) Det händer någon gång, att man finner runda eller rent af
förhornade brynen, likaledes af qvarts samt med den genom nötning
uppkomna fåran. Man kan icke underlåta att räkna dem som ett bihang
till de ovala brynena. De få exemplar af dessa biformer, som förekomma
i Statens Samlingar, äro upptagna i de sifferuppgifter, som längre fram
meddelas.
2) Jfr äfven R. Keysers uppsats i Annaler for Nord. Oldkyndighed
1836—1837. Man finner af denna afhandling och pl. IV, fig. 15, att
man gjorde sig mycken möda med förvarandet af dessa brynen och att
man således satte mycket värde på dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
