Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornlemningar i Norrland: - 2. Fornlemningar i Medelpad och Helsingland. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
den andra, till hvilket man möjligen kommer att få föra
äfven Danmark. Detta kan icke gerna ega rum annat
än under förutsättning af någon förbindelse mellan de
olika fornsaksområdenas forntida bebyggare, Anglerne
och Götarne. Jag använder här det senare uttrycket
såsom gällande för icke allenast Sveriges, utan ock
Norges befolkning under den äldre jernåldern, då jag icke
känner något specielt namn för Norges bebyggare
under denna tid.
En sådan förbindelse kan hafva varit yttre d. v. s.
de olika stammarne kunna hafva lefvat i liflig
samfärdsel och derunder ofta kommit i tillfälle att af hvarandra
låna typer. Historien vet dock intet om någon samfärdsel
mellan Norden och England under denna aflägsna tid,
ty då denna typ tillhör vår äldre jernålder, kan man
icke, för att förklara dess förekomst i östra England,
påminna om de nordiska vikingarnes täta besök i dessa
nejder, hvilka besök, för så vidt någon underrättelse om
dem blifvit åt oss bevarad i historiska urkunder, tillhöra
en långt senare tid. Ej heller synas sjelfva fornsakerna
vilja tillåta, att man nöjer sig med att antaga en sådan
yttre förbindelse. Typen uppträder inom de båda olika
områdena med en sådan rikedom af varieteter, att den
visar sig hafva varit och behandlats såsom en folkets
verkliga tillhörighet, med hvilket man umgicks på ett
förtroligt sätt, hvarjämte särskildt en mängd af de
ang-liska formerna förråda, såsom ofvanför nämndes och
såsom fig. 6 visar, en fortsatt utveckling, som är
främmande för Norden.
Om en sådan yttre förbindelse icke kan anses
tillfyllestgörande till förklaring af denna likhet, återstår ej
annat än att söka en inre förbindelse, med andra ord en
närmare frändskap mellan de olika stammar, som
synbarligen funnit ett nöje i att smycka sig med spännen
af denna art, än mellan dem och de öfriga germanska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
