Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornlemningar i Norrland: - 2. Fornlemningar i Medelpad och Helsingland. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
funnit allenast två, ett i Skåne1) och ett i Kalmar län,
förutom de två i Kaggeholmsfyndet. Bland 1002) å Öland
funna guldmynt från denna tid, känner man icke ett af
Anastasii mynt. Förändringen inträder ock småningom.
Af Leos mynt äro från Öland kända 263), från Gotland 10.
Af Zenos mynt äro från Öland 5, från Gotland 15. Detta
kan icke bero på en tillfällighet och då man icke kan
tänka sig, att Götarne skulle under Zenos tid hafva
förlorat smaken för Söderns guldmynt, måste anledningen till
afbrottet sökas uti någon yttre tvingande anledning. Det
synes mig ännu troligt, att denna yttre anledning är att
söka i Götarnes sjelfständighetsfejder mot de angripande
Svearne, hvilka fejder ändades med de förres kufvande.
Hur pass nära denna stridernas utgång ligger 474 eller
rättare de år, då Zenos mynt började komma till
Norden, vill jag lemna osagdt. Tills vidare synes man mig
derföre kunna sätta gränsen mellan Götarnes och
Svear-nes välde i södra Sverige omkring år 500.
Man kan icke undra deröfver, att den götiska
befolkningen i Norrland bevarade sin sjelfständighet
åtminstone lika länge som södra Sveriges Götar, ty mot
de senare och deras bördigare land skulle naturligtvis
de eröfrande Svearne i främsta rummet vända sig. Att
Svearnes odling här uppe efterträdde Götarnes bevisas
af de yngre jernåldersfynd, som anträffas i dessa trakter.
Tvenne äro i texten omnämnda.
1) Det skånska fyndet har jag icke nämnt här ofvan, då Skåne redan
under den yngre jernåldern tydligen varit ett mera danskt än svenskt land, och
det ännu icke är — på antiqvarisk väg, den enda möjliga — utrönt,
huruvida förhållandet under den äldre jernåldern var detsamma eller ett annat.
2) Till de 99 i D:r Montelii tabeller upptagna kommer en i
sommar funnen Theodosius II (från Kåtorps by i Torslunda socken).
3) Denna summa afviker från den i D:r Montelii tabeller angifna,
på grund deraf, att sammansättningen af fyndet N-.o 171 i hans
förteckning nyligen blifvit känd. Följande kejsare voro i fyndet
representerade: Valentinianus III (1), Anthemius (1), Theodosius II (1),
Mar-cianus (troligen; 1) och Leo I (7).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
