Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till Svenska medeltidens konsthistoria. Af Hans Hildebrand (med 29 träsnitt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
sten1). Dessa tegelstenshvalf voro af nyare ursprung,
sannolikt från medeltidens slut.
Sedan Riksantiqvarien, på grund af anmälan från
Domkapitlet, att kyrkan skulle rifvas, år 1864 besökt
henne, för att tillse, om något behöfde tillvaratagas, och
dervid fästat vederbörandes uppmärksamhet vid
möjligheten, att gamla målningar kunde finnas ofvanför de
jämförelsevis unga och temligen lågt sittande hvalfven,
inberättade Kyrkoherden C. L. Wetter2) i Maj månad
1865, att målningar verkligen, efter hvalfvens
nedtagande, kommit i dagen. Sedan Riksantiqvarien vid ett
nytt besök granskat dessa, har Kongl. Akademien, på
hans förslag, bekostat deras aftecknande, hviket arbete
med vanlig sorgfällighet utfördes af hr Lindberg.
Innan hvalfven slogos, hade kyrkan och chorhuset
haft ett platt trätak. Ända intill detta hade
målningarne gått. Öfverst voro de ännu, när de åter kommo
i dagen, bjärta och tydliga. Längre ned voro de bitvis
öfvermålade med grofva ornamenter, längst ned syntes
allsintet. I den här följande, kortfattade beskrifningen
håller jag mig till hr Lindbergs teckningar.
I chor-rundeln ser man öfverst Christus sittande i
en oval krets, trampande på regnbågen3); vid sidorna
äro tvenne af evangelisternas symboler, Lucas’ oxe och
Marci lejon(?), hvilket senare mer liknar en åsna4), båda
l) Brunius, Konstanteckningar under en resa. Lund 1851, s. 616 f.
-) Kyrkoherden Wetter insände sedermera en afteckning af en
runristning, tyvärr ej möjlig att med säkerhet tolka, som anträffats å inre
kyrkväggen. Genom hans bemedling öfverlemnade församlingen till
Statens Historiska Museum en likkistlbrmig grafsten med ändhällar (Liljegrens
Runurkunder N:o 1644, Liljegren och Brunius, Nordiska Fornlemningar
LXXIX) samt trenne skulpterade ekstockar, om hvilka mer framdeles
(Inv. 3450 och 3510).
3) Denna typ är ganska gammal inom medeltidens kyrkliga konst
och användes synnerligen ofta. Han förekommer i Sverige på
dopfuntarne i Bjeresjö och Löderups kyrkor (Skåne) o. s. v.
4) Då helgonglorian sitter kring hufvudet, kan man svårligen tolka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
