Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till Svenska medeltidens konsthistoria. Af Hans Hildebrand (med 29 träsnitt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
ket vanliga i norra England1). Enligt den erfarenhet
man der gjort, hafva hällarne med dubbelfigur och
mellanbalk blifvit lagda öfver tvenne personer, vanligen,
kan man antaga, öfver man och hustru2).
Äfven andra grafstensformer äro ganska vanliga i
Vestergötland. Der finnas t. ex. kistformiga, oftast med
tresidig öfveryta. Midtpartiet intages då vanligen af en
ornamentslist, t. ex. en rak med ett kors slutande stjelk,
från hvilken en mängd knoppar med kortare eller
längre skaft utspringa eller ett bugtande band, som
sammanhåller knippor af spetsiga blad. Af dessa grafstenar
förvaras tvenne, som fordom tillhört Ugglums kyrka, i
Statens Historiska Museum. Den ena har följande skrift
i upphöjda runor: DIUK-NPTM : Y+hh : hhUK : D+YYH :
H1†hi: PTthMKK:hl*rH1K ♦ *HhhH1lhh (tre män ligga
under denna sten, Gunnar, Sigvat, Hällsten3). Den andra
har midtstycket utplånadt, å ena sidostycket en
runskrift, å den andra en ristning med 1100-talets
majuskler (Lilj. N:o 16364). En mer utbildad form företer
1) Jfr t. ex. E. Charltons afhandling »On the sepulcral Slabs existing
in the counties of Northumberland and Durham (Archæological Journal
vol. Y. s. 233 f.); F. C. Plumptre’s Account ön the parish church of
Bakewell in Derbyshire s. 47 f.; Bateman’s Yestiges of the Antiquities
of Derbyshire s. 185. Enligt Charlton finnas ännu i Northumberland
100—120, i Durham åtminstone 50 och i Cumberland kanske lika många
grafhällar af detta slag. Detta förtjenar måhända så mycket större
uppmärksamhet, som legenden låter S:t Sigfrid komma ifrån norra England,
hvilket ju mycket väl kan vara sant, äfven om han icke varit erkebiskop
i York.
2) På Lärbro kyrkogård (Gotland) finnas grafstenar, som synas vara
lagda öfver tvenne personer; de äro itudelade på längden genom en rak
linie och hvardera halfvan har ett likarmadt kors inom en cirkel.
(Teckning i min samling). Ja, der finnas moderna grafvar, omslutna af en
träram och på liknande sätt itudelade genom en längs midten gående slå.
3) Liljegrens Runurkunder N:o 1632, der inskriften icke är fullt
riktigt återgifven. HK i gunnar, 1fc i sikfatr och Hh i hallstenn äro
å stenen återgifna med sammanbundna runor. Y i sikfatr har det
nedre snedstrecket tydligen punkteradt.
4) Den senare Ugglums-stenen är afbildad i Stephens’ Old Northern
Eunic Monuments s. 459. Afbildningar af liknande stenar finnas i Bautil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
