Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till Svenska medeltidens konsthistoria. Af Hans Hildebrand (med 29 träsnitt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
grafstenarne. Ännu andra hafva under rundbågar en
mängd mer och mindre fantastiska figurer, centaurer,
drakar o. s. v.; vanligen förekommer på dem äfven en
framställning af Jesu dop. Till denna sistnämnda typens
skulpturer torde möjligen motsvarigheter kunna sökas i
England. Åtminstone finner man der icke sällan
centaurbilder1).
Vore jag i tillfälle att framlägga ett större antal
bilder af dessa grafstenar, dopfuntar och skilderier, skulle
likheten mellan deras ornamenter, de otaliga
öfvergångarne, den rika utvecklingen af de en gång antagna
motiverna genast falla en hvar i ögonen och visa, att de
äro alster af en och samma konstriktning och af samma
tidehvarf. När man derjämte besinnar, att konstverk af
detta slag äro allmänna i Vestergötland och äfven
förekomma i Vermland och Dal2) d. v. s. inom hela det
gamla Skara-stiftet, måste man anse dem vara alster af
en konst, som särskildt utvecklades inom det nämnda
området. Man styrkes i denna åsigt och i allmänhet uti
öfvertygelsen derom, att vissa stift hade sina särskilda
bildhuggareskolor, när man dessutom finner, att i de
andra fastlands-stiften, der dessa typer äro ytterst
säll-sporda eller fullkomligt saknas, använde man med
förkärlek andra typer, hvilka icke vunnit tycke inom
Skarastiftet3). Man har derföre allt skäl att tro på tillvaran
1) De äro dock ej heller sällsynta i andra länder, t. ex. Tyskland.
Vergilius låter centaurer plåga själarne i Orcus och de förekomma på
romerska och etruskiska grafvårdar. Från och med tionde århundradet
användes de af den christna konsten till att beteckna de onda andar,
som verka i öfre verlden, frestelserna som träffa det obevakade hjertat.
De afbildas med båge och pil för att antyda den ondçs glödande skott
(Ephes. 6: 16). Piper, Mythologie der christlichen Kunst, I. s. 393 f.
A VestgÖta-dopfuntarne ser man dem också alltid skjutande.
2) Exempelvis må nämnas för Dalsland grafhällar i Bolstads kyrka;
för Vermland grafhäll med orneradt kors i Ölmehärad, grafhällar med
bladrankor i Hammarö och Arvika, dopfuntar i Botilsäter och Blomskog.
3) I Östergötland prydde man ofta dopfuntarne med scener ur Jesu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
