Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till hvilken tid och hvilket folk böra de Svenska Hällristningarne hänföras? Af Bror Emil Hildebrand (med 6 träsnitt och pl. 3)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försöket att besvara den här ofvan framstälda frågan,
kommit till helt olika slutomdöme.
Holmberg har, såsom resultat af den bevisning han
framlagt, uppstält satsen, »att de Bohuslänska och, med
få undantag, Nordens öfriga hällristningar ådagalägga,
så väl genom sin utarbetning som sitt innehåll, att de
äro förfärdigade af och vitna om ett folk, som
begagnat sig af redskap och vapen af jern»; och efter
ytterligare bevisning, till en del grundad på de Isländska
sagornas uppgifter, kommer han till ännu närmare
bestämning, »att ifrågavarande ristningar äro minnen af
samma folkstam, som lemnat hjeltar åt nämnda sagor,
och att tiden för dessa fornlemningars förfärdigande
ligger inom den yngre perioden af Nordens hednatid».
Denna period begränsas på ett annat ställe i samma
afhandling ytterligare »mellan åren 500 och 900.»
Hufvudskälet för hans antagande, att hällristningarne icke
kunna tilläggas Nordens äldsta innebyggare, under den
så kallade stenåldern, är hans öfvertygelse att de icke
kunnat utarbetas med stenredskap. På grund af
vapnens, särskildt svärdens form och saknaden af
bronzålderns egendomliga ornamentstil, anser han
hällristningarne icke heller kunna hänföras till bronzåldern,
och detta så mycket mindre, som bronzredskap voro
alltför dyrbara och föga tjenliga att användas till
huggning i sten[1]. För öfrigt anser han hällristningarne vitna
om en högre kultur, än man kan förutsätta hos ett med
metallernas och särskildt jernets bruk obekant folk.
Professor Brunius bestrider den af Holmberg
framstälda bevisningen, och påstår i främsta rummet, på
grund af sin mångåriga erfarenhet i afseende på stens
bearbetande för architektoniska ändamål, att
hällristningarne kunnat utan svårighet tillvägabringas med blotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
