- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tjuguförsta delen /
122

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

I. BONING.

ATS 2 1: 1

hade inom vallen en storlek av 11,5 hektar; om man
inräknar vallen och vallgraven var hela den av staden
betäckta ytan 19,5 hektar.1

Utom dessa pålbyggnader på land, där pålarna äro
synliga, finnes det andra, där husen likaledes vila på
pålar, som äro nedslagna djupt i marken, men av vilka
intet ses ovan jord. På vattensjuka ställen, där
byggnadsgrunden är dålig, användes denna metod: sedan man
där drivit ned en stor mängd pålar och skurit av dessa
djupt under jordytan, lägges på dem en grund, som kan
bära mycket stora hus. Men det är nödvändigt, att
pålarna avskäras så långt ned, att deras övre ända ständigt
är omgiven av fuktighet; i annat fall ruttnar denna övre
ända, och hela huset kan rasa. I flera städer — såsom
hela Venezia2 och vissa delar av Stockholm — har man
varit tvungen att bygga på sådana pålar.

De allra flesta på land uppförda byggnader vila
emellertid ej på pålar, utan på marken.

1 Sist anf. arb., pl. 22 fig. 4. — Till jämförelse kan nämnas, att
staden på Björkön (Birka) i Mälaren inom vallen betäckt en yta av
ungefär 9 hektar, oeh att den holme, på vilken Stockholm byggdes,
— således den del av »staden inom broarna», som begränsas av
Väster- och Österlånggatorna, — var omkr. 24 hektar stor; däri
ingick således den mark, varpå stadsmuren byggdes.

2 »Das Fundament der Hauser ruht auf einem Rost von
Eichen-pfählen, der 3 bis 9 m tief durch den Schlamm bis zur harten
Ton-mergelschicht (»caranto^) hinabdrängt; Über den Rost fölgen starke
Dielen von Lärchenholz, dann bis Über die Fluthöhe hinauf
Puzol-lanmörtel und Marmorquadern». Th. Gsell-Fels, Ober-Italien, I
(Leipzig, 1878), sp. 289.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/21/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free