Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den helige Eskils biskopsdöme av Sune Lindqvist - I. Eskils kyrka och yngre byggnader å samma plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
SUNE LINDQVIST.
ATS 2 2: 1
Nu hade således den hel. Olof, Eskil och Botvid
förlorat sina andelar av peterspenningen, vilka i stället
beträffande medlen från Rekarne, fördelats mellan klostret
(eller kyrkan)i Eskilstuna och domkyrkan, beträffande medlen
från återstoden av landskapet, tillagts domkyrkan i Strängnäs;
Den märkliga skillnad, som sålunda åtminstone under
yngre hälften av medeltiden upprätthölls mellan Rekarne
och resten av Södermanland, och den särställning, som
klostret i Eskilstuna åtnjöt gent emot alla andra kloster
inom landskapet, torde vila på vid den kristna kyrkans första
organisation inom landskapet aktuella förhållanden.1 Av
vilken art dessa voro, skall i ett senare kapitel närmare beröras.
Genom benäget meddelande av professor O. Almgren
har jag även blivit satt i tillfälle att här utnyttja den
intressanta anteckning, som, hämtad ur en Älvkarleby kyrka
under 1630-talet tillhörig bok, år 1683 synes vara tillagd
av en yngre hand i slutet av Rhezelii Monumenta
Uplan-dica, vars sista del av greve C. M. Stenbock inom kort
publiceras i Upplands Fornminnesförenings Tidskrift, h.
XXXI. Efter godhetsfullt lämnade upplysningar av den
senare torde denna anteckning innehålla följande:
»Ar 1489 beviljade ärkebiskop Jakob i Uppsala åt alla
och en var, såväl klerker som lekmän, inom hans stift,
vilka indrevo, samlade eller erlade S:t Johannes penning
(obuluin s:ti Johannis), vilken penning Sveriges förste
1 Peterspenningen finnes behandlad redan i Anastasias IV:s brev
den 28 nov. 1154 till Sveriges konong (DS 38) och till dess biskopar.
Jfr K. B. Westman, Den svenska kyrkans utveckling (Sthlm 1915),
sid. 59 ff. Omkring år 1320 har IJppsalakaniken Nils Sigvatsson, som
för påvens räkning insamlat de påven tillkommande skatterna, hos påven
framhållit det oefterrättliga i att han från två stift i Sverige, nämligen
Strängnäs och Västerås, ej kunnat indriva mer än 1j2 penning (såsom
ovanstående tabeller visa tillkommit Camera Romana) per skattskyldig
individ, alldenstund stiftens biskopar påstodo, att man av gammalt
därstädes ej betalat mera. Jfr DS 2322 och 4645 ävensom H.
Hildebrand, Sveriges Medeltid, 1, sid. 291 o. 292.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
