Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den helige Eskils biskopsdöme av Sune Lindqvist - II. Eskilstunakistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 2 2: 1 DEN HELIGE ESKILS BISKOPSDÖME. 27
äga de rester av målning o. s. v., varför de otvivelaktigt
äro gjorda av samma händer och från början avsedda till
delar av ett och samma monument. Huru detta tett sig,
åskådliggöra fig. 11 och 12. Det var en’ åt ena ändan
något avsmalnande kista eller sarkofag, av storleken att
döma (inre mått 215 X högst 70—58 cm.) möjligen
avsedd för verklig begravning. Det lock, som tillslutit
densamma, är nu förlorat, men har otvivelaktigt utgjorts av
en enda häll, ornerad och målad på samma sätt som
sidostenarna och uppburen av långsidohällarna, medan kistans
gavlar höjt sig c:a 125, resp. 75 cm. däröver med sina
spetsbågigt hopdragna toppar.
Vi få genom denna rekonstruktion den enda naturliga
förklaringen till, varför de rektangulära (långsido-)hällarna
fått tre av sina kanter (de som skulle stöta emot lock
och gavlar) rätliniga och planhuggna, medan de toppiga
stenarnas kanter äro mjukt bågböjda och konvexa i
tvärprofil. Vi förstå vidare, varför de toppiga stenarna äro
ornerade å ömse sidor, varför deras ornering å den ena
(den inat kistan vända och av denna delvis dolda) sidan
endast utfyller övre hälften, har en (nästan) rätlinig
begränsning nedåt (mot lockhällen), och ej utförts med
samma omsorg (i relief) som orneringen å stenarnas
andra (utvända, med långsidohällarnas bildfält
korresponderande) bredsidor. En lockhäll av just den form, som
här förutsättes, skola vi nedan kunna rekonstruera ur ett
i Fors kyrka fordom befintligt fragment.
Betrakta vi långsidohällarnas yttersidor, finna vi, att
de ornerade fälten sluta endast 10 — 15 cm. ovan stenens
ojämna underkant (där denna ej i senare tid blivit
avkortad). De kunna därför endast ha varit obetydligt
nedgrävda i jorden, och dock uppburo de, utom sin egen
tyngd, lockhällen. Hur pass djupt gavelhällarnas
rotändar varit nedsänkta i jorden, kan nu ej avgöras, men
sannolikt är väl, att även det varit lika otillfredsställande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
