Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den helige Eskils biskopsdöme av Sune Lindqvist - VIII. Avslutande anmärkningar rörande de behandlade gravkistornas kronologi och typologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOO
SUNE LINDQVIST.
ATS 2 2; 1
De östgötska stenarna, vilka enligt ’O. v. Friesen1 äro
något äldre än 1100-talets början, synas mig i allmänhet
äga en vida mera degenererad ornamentik.2 Jag anser därför
sammanhanget med Husabystenen vara för dateringen av
Rekarneristningarna fig, 17, 15 och 18 det betydelsefullaste.
De torde snarast tillhöra 1040-talet.3 Långsidohällen från
Sundby, fig. 16, med sina friska impulser från utländsk
konst måste anses samtidig eller kanske snarare något
äldre än dessa. Den tillhör ju också samma nejd, där
redan omkr. år 1025 Sigurdsristningen utförts. .Näsbjörns
arbeten åter, fig. 5 — 10, 18 och 20, kunna förläggas till
omkr. år 1050 eller tideii kort därefter. Den ovan sid. 47
omnämnda Listastenen och Risebergastenarna fig. 42 och
48 torde av ornamentiken att döma vara ännu något
yngre.
Huruvida Tumbostenen fig. 22 med hänsyn till den
egendomliga runskriften låter sig dateras till 1000-talets
andra fjärdedel, såsom eljest bäst sammanfölle med min
uppfattning, vågar jag ej avgöra.
Vi ha redan sett, att de uppländska runristarna Asmund,
Lifsten, m. fl., huvudsakligen verksamma under
generationen ’ närmast före 1050, tagit mönster från sådana
kristna gravkistor, vilkas närmaste representanter de äldre
Rekarnegravkistorna varit. Den försökta dateringen av
de senare medgiver också, att de kunnat fungera som
förmedlare av ifrågavarande mönsters spridning från Skåne
via Västergötland till Uppland. Huru de gradvis äldre
1 Runorna -1 Sverige, sid. 28.
2 Jfr dock stilsammanhanget mellan den tydligen oriktigt
avtecknade Og 51 (B 921, den största) och härv. fig. 17, och mellan Og 55
från samma kyrka och härv. fig. 16.
8 I Fv. 1915, sid. 221, har jag sökt framlägga skäl för en
förmodan, att den Holm vid, över vilken stenen fig. 17 blivit lagd, själv rest
en minnessten (fig. 66 nedan) över en son, som var faren med Ingvar.
Detta låter sig ju väl förenas med det ovan sagda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
