Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den helige Eskils biskopsdöme av Sune Lindqvist - X. Brytningstiden i Rekarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
SUNE LINDQVIST.
ATS 22: 1
dersökningar inom åtskilliga högar av ett därvarande
by-gravfält utgrävdes bland annat en hög, som täckte
kvarlevorna efter en kristen, vars kropp, av allt att döma mot
bland de kristna gängse sted, på gammalt sätt blivit bränd.
Tack vare bränningen bevarades det av tunnt Järn-,
bleck (eller plåt) tillverkade, här i fig. 61 avbildade korset,
vilket synbarligen burits som hängsmycke.1 Hade ej detta
kors erhållit den som bekant å järnföremål starkt
konserverande glödpatinan skulle det ofelbart för länge
sedan hava helt förrostat och denna grav likt de många
skelettffravarna i Mälardalen från samma tid vid under-
o
sökningen saknat sin religiösa symbol.
De smärre, tunnare järnföremålens oförmåga att
bibehålla sig i jorden, då de ej erhållit glödpatina, är
sålunda med all sannolikhet förklaringen till, att i
1000-talets skelettgravar inga religiöst-symboliska hängsmycken
bevarats förutom de naturligtvis till följd av sin
dyrbarhet mindre vanliga silversmyckena, ett förhållande, som
eljest genom kontrasten mot den i brandgravarna så
vanliga förekomsten av torshammare vore oförklarligt.2
En invändning mot detta resonnemang kan göras: den
billiga bronsen var ju under vikingatiden synnerligen
flitigt använd till smycken och dylikt. Den har större
förutsättningar att bibehålla sig och man kunde alltså
väntat sig förekomsten av bronskors, om över huvud något
allmännare bruk av korsformiga hängsmycken vid denna
tid förefunnits.
Men det är just för att möta denna invändning, som
jag ovan framhållit den magiska betydelse, »stålet» sedan
gammalt intagit i den svenska folktron. Det kan ej vara
1 St. H. M. inv. 10243: XX, jfr inv. 10400.
2 Jfr beträffande kors i gotländska gravar Emil Ekhoff, S:t Clemens
kyrka i Visby, sid. 153. Hur vanliga silverkorsen varit vid
medeltidens början inom ett vårt lokalt närstående kulturområde, visa
fynden i lappska offerplatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
