Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den helige Eskils biskopsdöme av Sune Lindqvist - X. Brytningstiden i Rekarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
SUNE LINDQVIST.
ÅTS 2 2: 1
Förklaringen av dessa förhållanden kan endast vara
följande.
När några bland inbyggarna i Svealandskapen blivit
varma anhängare av den kristna läran och ivrigt sökte vinna
andra för saken^ vart den kristna symbolen, korset pa
halsbandet, ett naturligt agitationsmedel, en sorts
motstycke till vår tids många föreningsmärken.1
Hur upptogo övriga svenskar detta? Därpå ber jag
få svara med en av B. Salin formulerad sats: »Vad
uppfattning individen har i religiöst avseende är ej av
betydelse, så länge han ej undandrager sig att verkställa det,
som hans egenskap av medborgare ålägger honom att
iakttaga gentemot (de officiella) gudarna».2 Alla och en
var måste, framhåller Salin vidare med stod av ett
uttalande av Adam av Bremen, bidraga till den stora vart
nionde år återkommande offerfesten i Gamla Uppsala.
De kristna lämnade bidrag under form av »friköpning».
Så länge kunde deras omvändelse ej i högre grad
påverka hedningarnas tänkesätt. Men så kom en tid, då
de kristna blivit så manstarka och vunnit tillräckligt
många av de inflytelserikare personerna för att yppa och
med utsikt till snar framgång arbeta för sitt mål att
ut-rota de gamla gudarna, på sitt sätt organisera
menigheten, kräva nya utskylder ni. m. och därmed djupt
omformande ingripa i de alla medborgare berörande
samhällsvanorna.
Då vaknade de konservativa elementen till medveten
reaktion. Alla de, som älskade vad »gammalt och fornt»
var av samhälleliga inrättningar och sedvänjor, satte sig
till motvärn och visade det varmaste intresse för de
traditionella religionsbruken, vilka de kanske tidigare
behandlat ined kall liknöjdhet. De blevo då först de ivriga
1 Därmed förnekar jag naturligtvis icke, att det samtidigt kan
ha tillskrivits betydande magisk kraft e. dyl.
2 Opuseula archæologica O. Montelio dieata, Sthlm 1913, sid. 410.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
