Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den helige Eskils biskopsdöme av Sune Lindqvist - XI. Förhistoriska handelsplatser i Rekarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 22: 1
BEN HELIGE ESKILS BISKOPSDOME.
145
landet. Med hela den bördiga Nerikesslätten till uppland
ägde Skogstorp dessa förutsättningar i ovanligt hög grad.
Dess dåtida gynnsamma handelsläge kan bäst klargöras
genom en jämförelse med det nutida Stockholms vid
tröskeln från Östersjön till Mälaren.
Att Skogstorp verkligen också efter bronsålderns
förhållanden var som handelsort en motsvarighet till våra
dagars Stockholm, bevisa jordfynden.1
Medan huvudmassan, d. v. s. de simplare (billigare)
av stenålderns (och den begynnande bronsålderns) av
inhemska bergarter förfärdigade redskap fördela sig över de
bebyggda delarna av Svealand på så sätt, att de ganska väl
låta sig nyttjas som ekvivalenta enheter i en
folkmängdsstatistik, fördela sig redan de dyrbarare stenredskapen och
de importerade flintorna2, men än mer bronsålderns
metallsaker på ett sätt, som ej kan ens i grovt återge
bebyggelsens relativa täthet. Ty medan mängden av simpla
stenyxor kan uppfattas som kasserade och, följaktligen
värdelösa, bortkastade, kunna metallföremålen från
bronsåldern ej uppfattas som bortkastade, då ju metallen i sig
själv var dyrbar och genom omsmältning lätt kunde
tillgodogöras för annat ändamål.
o o
Ett litet antal bronsföremål kan visserligen förklaras
sora ofrivilligt kommet i jorden (fynd ur åar och bäckar).
Men en påfallande stor procent av dem kan, så framt
anteckningar om fyndförhållandena föreligga,
karaktäriseras som antingen gravgods eller depåer.
Som gravgods blevo metallföremålen, likt stenålderns
stridsyxor och finare flintarbeten, endast sparsamt
begagnade och då främst inom de förmögnare bygderna.
Och det var huvudsakligen endast där, som man hade så
1 Kanske bar orten vi denna tid namnet När. Jfr B. Hesselman,
När och Närke (Namn och bygd, 1914), sid. 263 ff.
2 S. Lindqvist, anf. arb., sid. 95 f.
10. — Åntikv. Tidskrift. 22: 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
