Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
OSCAR MONTELIUS.
ATS 22: 5
På det longobardiska gravfältet vid Noeera i Umbrien
har man gräft upp två präktiga svärd, som äro så lika de
i Skandinavien funna, — jfr särskilt det från
Vallstena-rum (fig. 50), * — att något tvivel om deras skandinaviska
ursprung ej är möjligt. Fästena äro delvis av guld och
prydda med filigransirater. Vid sidan av den tresidiga
knappen sitter en stor ringknapp av typ som för övrigt endast
är känd från Skandinavien. Både det övre och det nedre
beslaget på kavlen slutar i små utböjda flikar, till vilka
ett motstycke ses på svärdet från Vallstenarum.
Mynningsbeslaget på det ena svärdets slida är prydd med
granater inlagda mellan guldväggar (verrotérie clolsonnée).
Av den nu meddelade översikten över de viktigaste nu
kända ringsvärden och deras släktingar, visar det sig,
att nithuvudet i tångens övre ända ursprungligen var
av samma stycke som tången, men senare gjordes av
en särskild bit, antingen av järn eller brons;
att detta nithuvud, som i början var flått, senare blev
kullrigt; ofta fick det den form, som vi kallat tresidig,
men som i själva verket har större likhet med en
stympad pyramid;
att vid sidan av denna tresidiga knapp, som
småningom tilltager i höjd, stundom sitter en bygel med en
ring, vilken senare i början är rörlig, men snart förlorar
sin rörlighet och slutligen växer samman med bygeln; samt
att hj altena i början voro av trä eller dylikt material;
att man senare lade en tunn skiva av metall under och
snart även över båda hjaltena; att dessa skivor snart fingo
åtminstone en tjockare kant; att även mellanstycket blev
av metall; samt att de tre delarna, som ej sällan äro rikt
ornerade, slutligen vuxit samman till ett stycke.
1 Å. Venturi, Sioria dell* arie iialiana, II (Milano, 1902), sid«
31-33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
