Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fölhagen-Fyndet. Beskrifning af Carl Johan Tornberg och Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
HANS HILDEBRAND.
2
Dessa myntfynd ega ett mångfaldigt intresse. Dels
gifva de oss upplysningar om kulturförhållandena i vårt
eget land, dels bereda de oss tillfälle att här i Norden
studera främmande länders myntförhållanden grundligare
än i myntens hemland, och om i detta senare af seende
resultatet gäller utlandet, får man icke förgäta, att man
icke kan studera det egna folkets kulturutveckling för sig,
utan att denna tvärtom mycket väl behöfver den
belysning, som en jämförelse med främmande förhållanden
kan gifva, helst när man har anledning att misstänka
en inverkan, som detta främmande utöfvat på det
inhemska. Mynten kunna genom sin pregel och i
synnerhet genom sina inskrifter dateras, och myntfynden äro
derföre de lättaste att gruppera i tidsföljd. Med dessa
mynt finner man ofta hvarjehanda smycken o. d., hvilkas
tid måste vara ungefär densamma som myntens. Från
den smak, som förråder sig i dessa smycken, och från
arten af det arbete, som blifvit på dem nedlagdt, kan
man draga slutsatser, som ega giltighet med afseende
på tillkomsten af andra i vår jord funna forntida
arbeten, hvilkas datering utan denna vägledning hade varit
omöjlig eller åtminstone ej kunnat vinnas utan
synnerligen långvariga komparativa studier.
Om man således måste tillerkänna myntfynden ett
stort värde utöfver det materiela, kan man i viss
mening tillägga en högre grad af betydelse åt
öfver-gångsfynden mellan de tvenne perioderna. De tillhöra
en brytningstid, som ännu icke framstått i full klarhet.
Den arabiska myntperioden, hvilken utan tvifvel varit
för våra fäders utveckling vigtigare än den senare
ve-sterländska, upphör vid pass 1010. Äfven efter detta
år fortsattes nordbornas färder till Miklegård genom
det nuvarande Ryssland, men de arabiska mynten
kom-rao ej längre hit upp, och redan under det föregående
århundradets sista decennier hade de tyska och engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
