Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fölhagen-Fyndet. Beskrifning af Carl Johan Tornberg och Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 HANS H1LDEBRAND. 48
falla emellan semuncian, 13,644 grammer, och uncian,
27,288 grammer1). På byzantinskt inflytande kunna
således icke dessa vigtförhållanden bero. Det återstår då
intet annat än att tänka på Araberna. Ehuru det icke
lyckats mig att hos dessa finna fullt motsvarande gra-»
der, må det nämnas, att den lägre vigtenheten för
arm-byglarne, 14,93 grammer, i det allra närmaste svarar
mot V25 af el-Mamuns skålpund (egentligen 37d/25 =15
grammer), men hvarföre just denna bråkdel skulle tagas
som enhet, kan jag icke afgöra, liksom jag ej heller kan
förklara tillkomsten af enheten 21,52 grammer, hvilken
dock kanske ursprungligen varit något större.
Alltsammans talar likväl snarare för en ursprunglig förbindelse
med eller rättare sagdt beroende af utlandet än för ett
inhemskt ursprung.
15. En temligen ojämnt, i sju hvarf spiralvriden
fyrsidig ten; ändarne äro S-likt omböjda. Man ser
tydliga märken af hammarslag.
Dylika spiralvridna tenar hafva säkerligen icke haft
annan bestämmelse än att användas som penningar, i
det de hela eller styckade, allt efter omständigheterna,
lemnades i betalning efter vigt. De äro mycket
allmänna i svenska fynd från olika delar af landet och
förekomma redan i de rent kufiska fynden. Då de
tenar af ädel metall, som under den äldre jernåldern
användes till betalningsmedel, aldrig hafva ändarne på
detta sätt böjda, är det sannolikt, att denna sed först
inkommit med de arabiska mynten. På en och annan
ten finner man märken, antydande vigten.
16—18. Bitar af dylika silfvertenar; en har djupa,
snedt ingående skåror i ena kanten.
Sådana skåror äro ytterst vanliga på silfvertenar
och silfversmycken i denna tidens fynd. De hafva utan
’) Jfr Hultsch, Griechische und Römische Metrologie, s. 308.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
