Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
180 v GEORGE STEPHENS. 20
att M den fallande stafvelsen r = ir, som mera
musikalisk, i-et skrefs icke, i de svåra kryptrunor, att spara
plats. Formen förutsätter ett gammalt buf>a, bof a, hellre
än den vanliga biufa. — biari, d. s. af mansnamnet biar(a)
(Mr), likasom ari, sidoställt med birin, birn och arin, arn. —
huhuan. inf. med -an icke -a. Enligt min text, är detta
det enda infinitiv, och det slutar med -an. Skulle detta
ord här förnekas, må alla kryptrun-läsningar förnekas,
både hos Bugge och mig, fastän d^e äro strängt exakta*
Jag har icke kunnat tolka de forn-nordiska
krypt-runorna. Vi känna för litet till våra förfäders hedniska
traditioner. Om versio vulgata vore förlorad, kunde vi
icke veta att A. M. G. PL B. I. M. ete. betydde Ave
Maria, Gratia Plena, Benedicta Inter Mulieres, ete. och så
ad inftnitum. Men innehållet af hela inskriften synes mig
nu klar. Den tillhör det Jiedni&ka Sverige i 9:de seklet,
och är en fotografisk bild af tiden. Allt är »blod och
je*n».
Skalden,, kanhända kong Varin sjelf var ingen vanlig*
diktare. Några af verserna äro värdiga sjelfva Eddan.
Må denna stolta sten länge stå på Östergötlands
slätter, att förtälja om Hred-Gotarne och gamla Sverige
i den senare bragdrika jernåldern!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
