Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 BIDRAG TILL SVENSK SPRÅKHISTORIA. 285
^an-stam (halljan-), men fno. blott hella. Andra exempel
äro fsve. kyld (köld) jämte kuldi, fno. blott kuldi, fsve.
þyrster (törst) men fno. porsti, fsve. stæp (stad), starkt
neutrum, jämte stæpi, svagt maskulin, och stæpia, svagt
feminin, men fno. blott steöi, svagt maskulin, fsve. ankul
(ankel), starkt maskulin, men fno. ökkla, svagt neutrum1).
Jämför ock nysve. spof fno. spöi. Synnerligen många
flere exempel af detta slag torde knappast stå att
uppvisa. Fsve. kan i alla dessa fall genom bevarandet af
de gamla starka stammarne sägas stå på en äldre
ståndpunkt än fno. (isl.)2).
Slutligen må några ord yttras om formerna alf,
alfa utan det börjande h. Det synes icke omöjligt, att
bortfallet af h först skett i sådana fall, då ordet står
som senare led i en sammansättning, såsom i de fsve.
manna-alf, kunu-alf, hvarest h lätt kunnat utfalla, och
därifrån spridt sig till andra fall. Man har eljest svårt
föres med den rena a-stammen hall, se mina Bidrag till läran om
i-omljudet .....i Nord. Tidskr, for Filol. Ny Række. II B. S. 309,
not 1.
*) Denna fno. svaga form — hos Fritzner och Wimmer skrifven med
ett k: ökla, hvilket måste vara en mindre ursprunglig^ form än ökkla
(kk = nk) — är uppenbarligen en helt ung nybildning föranledd däraf,
att så många kroppsdelars namn äro svaga neutra (såsom fno. auga, eyra,
hjärta, lunga, nyra, eista, fiagrbrjoska, viÖbehw). Rydqvist uppgifver, SSL.
II, 39, för isl. den starka formen ökkull, men denna form finnes hvarken
hos Fritzner — som jämte ökla, såsom han skrifver ordet, har ett svagt
mask. öicli, den nyisländska formen af ordet, — eller i IED såsom
själfständigt ord, hvaremot i ett par sammansättningar en form ökul- upptages,
som dock enligt IED ej hör hit utan bör skrifvas hökul-. — Svenska
munarter ha äfven de svaga formerna ankla, akkla, åkkla, äfven akkle.
2) I flere af de här anförda fallen ha dock nynorska munarter starka
former liksom fsve. och nysve. Så ha de förra kjöld och kuld, f., och
kyld, m., jämte kulde, endast den starka formen sted (sté) samt formerna
okkel (okkul, okkål), hökkel (hökul; h har väl i dessa former tillkommit
genom sammanblandning med ett helt annat ord hökel, hykjel, bakknä,
fno. hækill) jämte okla} okle. Jfr förra noten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
