Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen fann, att han måste foga sig i sitt öde, men bad om
ett uppskof på åtta dagar, för att begråta sin dotter, och
detta beviljades.
Den åttonde dagen kom, och konungadottern, iklädd
konungslig skrud, leddes ut att offras. Hon knäböjde
för fadren och bad om hans välsignelse, hon var villig
att offra sig för folkets bästa. Under tårar och veklagan
fördes hon utanför staden, hvars portar stängdes efter
henne. Vägen framför henne var beströdd med de
föregående offrens ben och gråtande gick hon framåt.
Hjelp var dock närmare än hon vågade hoppas. En
man från Kappadokien, Georg, född af förnäma kristna
föräldrar och tribun i kejsar Diocletiani här, kom ridande
på sin raska stridshäst. Vid anblicken af den sköna
jungfrun, som grät så bittert, hejdade han sin springare och
sporde henne om orsaken till hennes sorg. Hon förtäljde
det olycksöde, som väntade henne, och då bad han henne
vara vid godt mod, ty han ville befria henne. Men hon
genmälte: »du ädle yngling, dröj ej här, ty då kommer
du att förgås med mig, utan, jag ber dig, rädda dig
genom att skynda hädan». Han ville ej öfvergifva henne:
»Gud förbjude, sade han, att jag skulle fly, jag vill lyfta
min arm mot det leda djuret och befria dig genom Jesu
Christi kraft».
Då kom vidundret fram, halft krälande, halft flygande,
och skälfvande bönföll konungadottern: »jag beder dig,
tappre riddare, fly och lemna mig här att dö». Men han
svarade icke, utan gjorde korstecknet och, åkallande
Frälsarens namn, gaf han sin häst sporrarne, och efter en
lång och svår strid naglade han med sin lans draken fast
vid jorden. Han bad då konungadottern att få låna
hennes bälte och band det om draken, lade ändan i
hennes hand och de ledde efter sig vidundret som en hund.
Då de nalkades staden, blefvo inbyggarne förfärade,
men den helige Georg ropade till dem: »varen ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
