Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
PONTUS FAHLBECK.
ATS 8: 2
»Mången1 hård kamp i min ungdoms
Kraft jag bestått. Det träder nu
Fram för min själ. Sju vintrar jag var, då
Kungen mig tog, folkets herre, i sitt hus.
Gods och undfägnad mig Hredel gaf,
Slägtkär till sinnes. Ej han mig höll
Sämre i borgen än Herebald,
Hädkyn och Hugleik, sönerna sina.
Dräpt vardt den äldste af broders hand;
Hädkyn med pilen död honom fälde;
Felande målet, broder så broders
Baneman blef. Med böter ej kunde
Brottet försonas. Djupt grep det Hredel.
Hämnad dock ej den döde månd’ blifva; ty
Svårt är för fader se son rida galgen.
Frid dock ej längre Geatfursten ägde,
Frätande sorg lifstråden gnagde.
Dog så snart Hredel, lemnande sönerna
Riket i arf.
Då vardt strid öfver vida vattnen;
Häftig stod kampen mellan
Svear och Geater, när
Angantyrs ättlingar, tappre i stridslek,
Fred öfver hafven ej hålla ville.
Vid Hreosnaberg de landgång gjorde.
Hämnades sedan fränderna mina;
Hädkyn till ofärd kampen dock vardt.
Derpå tog brodern bot, jag det sport, när
Eofors svärd klöf Angantyrs hjelm och
Skilfingadrottnen blek tog jorden. —
Hugleik mig sedan rikdom beskärde,
1 Jag behöfver knappt säga, att denna såväl som senare
pseudo-metriska öfversättningar är fri; jag vill blott tillägga, att äfven de
utgöra sammandrag af originalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
