Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 8: 2 BEOVULFSQVÂDET. 75
den omgifning, hvaruti hjelten befinner sig, återspeglar
den reala verld, hvari sagospelet uppföres; det utgör med
ett ord sagans lokalisering i tiden som i rummet, eller
hvad man kan kalla diktens historiska apparat. Men att
märka är, att sammanhanget mellan denna yttre, reala
verld såsom skådeplatsen för sagospelet och det senare
sjelf, mellan de historiska händelser, som omtalas i dikten,
samt hjeltens bedrifter och lif, är ytterst löst; ja, ofta nog
existerar intet sammanhang mellan det ena och det andra,
utom på omvägar och i andra hand, så t. ex. just i fråga
om förhållandet till Svenskarne. Detta framställes också
blott i form af berättelser, lagda i munnen på Beovulf och
den namnlöse budbäraren1 —- och så äfven beträffande
annat. I det stora hela bildar emellertid detta historiska
stoff uppränningen, hvari sagans breda väf är inslagen.
Mot denna inre fördelning utaf de båda slagen af
innehåll svarar naturligen den rent yttre anordningen
deraf. Berättelserna om Beovulf upptaga den ojämförligt
största delen af dikten, och uti dem äro notiserna om de
samtida konungarne inflätade:
1 Vanligen anses dennes tal (vv. 2900—3027) utgöra en
interpolation. Det enda skäl, hvarpå man grundar ett sådant antagande,
År, att det synes vara mindre vackert och passande, att tvenne
berättelser rörande samma sak, men med olika vidlyftighet, förekomma uti
dikten så nära hvarandra; man vill ej tilltro skalden en sådan
osmaklighet. Slutledningen är icke mycket bindande. Ty hvarför mindre
tilltro skalden detta än hans interpolator? och ser man ej exempel på
osmakligheter hos nutida skalder? leke få vi tro, att forntidens voro
bättre än de. Nej, denna mani att skära bort utur de gamles verk
här och hvar en bit blott derför, att den ej faller oss i smaken är en
osed, som den kritiska vetenskapen i våra dagar borde hafva vuxit
ifrån. Hvad nu särskildt detta stycke beträffar, så finner jag det föga
troligt, att en man från senare tid, det 9:de, kanhända det 10:de seklet,
skulle egt den noggranna kännedom om dessa ting och det intresse
för dem och Norden, att han kunnat eller velat gifva en så detaljerad
skildring deraf, som den vi här erhålla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
