Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
SVEN SÖDERBERG.
ATS 9: 2
tvifvel om att uttrycket sitr garpum hade begge de nämnda
betydelserna. Runristaren har i inskriften skolat meddela
Hallfinns vistelseort, men genom valet af ett dubbeltydigt
uttryck gifver han i sjelfva verket läsaren ingen säker
upplysning derom, och det är härpå det syftas med det
gäckande tillägget: pu râpa kann(t).
När jag för ett års tid sedan meddelade professor
George Stephens min här framstälda uppfattning af
Gårdby-inskriften, förklarade han sig ej kunna gilla densamma.
Uttrycket sitr garpum kan efter prof. Stephens7 mening
här hafva endast en betydelse »vistas i Gardariki». Prof.
S. resonnerar på följande sätt: Härtrud var en enka, som
lät resa stenen öfver sin aflidne son Smed. Men hon hade
en annan son, hvarför deltog han ej i stenens uppresande?
Derför att han satt långt borta, som väring i Gardarike.
Rigtigheten af denna mycket skarpsinniga slutsats kan jag
så mycket snarare erkänna som jag sjelf kommit till ett
liknande resultat genom ett annat betraktelsesätt. Det
fins omkr. 60 runstenar, som äro resta öfver i utlandet
fallna nordbor. Dessa tillhöra otvifvelaktigt alla
vikingatiden. Om vi betänka att den stora massan af runstenar
tillhör tiden efter vikingatiden, finna vi, att det
ofvannämnda antalet måste utgöra en mycket betydlig procent
af samtidiga runstenar. När de hemmavarande så ofta
reste minnesvårdar öfver sina utomlands fallna slägtingar,
tror jag att de gjorde detta icke så mycket för att hedra
de aflidna som kanske snarare för att hedra sig sjelfva.
Vi böra besinna att de utvandrade krigarna tillhörde
samhällets högsta klasser samt att det att deltaga i en
berömd vikingahöfdings färder eller såsom väl aflönad väring
tjena en mägtig utländsk furste förlänade en man ett så
högt anseende hos hans landsmän, att hela slägten
derigenom vann i betydenhet. Den man eller kvinna, som
på en runsten kunde angifva sig som slägting till en
fallen viking eller väring, angaf dermed också sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
