Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlanden Trenck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och mjukt att springa i. Det var syra med röda
knoppar på stänglarna och klöver och den växt
som kallas De vitas fotspår.
Den kvällen tordes Kalle Trenck inte gå hem.
Vi snärjde gäddor bland näckrosorna längre uppåt
ån hela dagen. Kalle skulle ligga i en lada på
natten. Han gjorde det, men dagen därpå genljöd
nejden av hans skrik och inte bara hans, ty det var
allmän uppståndelse i Trencks stuga. Han hade
slagit sin hustru också och hon hade sökt riva ut
ögonen på systern. Man sade, att det var
svartsjuka — det var en mystisk åkomma, som vi pojkar
inte hade erfarenhet av — ännu. Alltnog — systern
försvann ur huset.
Några månader därefter dog plötsligt fru
Trenck. Då fingo vi veta, att hon aldrig varit
gift med Trenck. Vi förstodo inte det där, vi pojkar,
men intressant och hemlighetsfullt var det.
En vecka efter hennes död kom systern
tillbaka för att se efter barnen och sköta hushållet.
Några veckor senare kommo zigenare till
samhället. En kvinna i smörjiga, grant färgade trasor
kom hem till oss och tiggde och talade något slags
tysksvenska. Jag var stolt över att förstå några
ord. Hon spådde mig för en tolvskilling och
berättade, att jag skulle dö innan jag blivit fyrtio år
och att min bästa vän skulle bedra mig och att
jag skulle gå vithårig i graven. Och före och efter
spådomen kysste hon på sitt pekfinger och rörde
min panna. Så gick hon.
Zigenarna stannade länge och bodde hos
Trenck. Det var hon, spåkvinnan och hennes man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
