Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Telefon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det skall langas ideligen, ideligen, som
Rotschild byter om skjorta. Vä?? Nej, det måste
gjutas nytt liv i det försoffade Stockholm och dess
omgivningar. Du förstår — 10 hästars auto! Du
kan ha nöje av maskinen och slå dig på
läkarvård och bli förmögen — förlåt, du kanske redan
är förmögen! Hörru, ska vi inte be flickorna
komma in och dricka ett glas. De släpa hela
dan, dystert liv, vä?? Fan, då jag tänker på de
stackars ungarna, som passa opp och äro glada
åt en femtioöring i dricks, blir jag rörd, ska vi
ta dom med oss till stan? Vä?? Di kan behöva
lufta på sig litet. Ha ha!
I detsamma slocknade ljusen. Mörkret var
kolsvart.
Jag tog fram min goda lappkniv, som jag
alltid bär på mig. Den har suttit i väl hundra
renars hjärtan. Jag kysste dess oljiga blad och
sade till Kleiner: — Hör du, Kalle Johanson, det
var fan vad ditt hjärta dunkar! Är du mörkrädd?
— Inte är jag mörkrädd och inte heller har
jag dåligt hjärta, fast jag är litet fet. Men det
är något som dunkar. Jag måste ha druckit för
mycket champëtre. Och så slocknade ljusen! Det
är ju fan! Kanske är det hjärtat som dunkar. Lyss
på mitt bröst, är du hygglig, känn på hjärtat!
Jag blir ruggig till mods.
Jag knäppte opp hans väst och kände på
hans bröstkorg.
— Förstår du dig på sådant där? frågade
han. Mitt hjärta har alltid varit first class!
Jag kände efter med fingerspetsarna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
