Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men då han i den sovande morgonen kommer
in på stationsområdet och har satt sin breda rygg
under en sliper och börjar knoga uppför den
sviktande plankan, är han åter Johannes, som är
smålänning och icke vet av några svårigheter.
Bara han börjat svettas och fått maskinen i gång,
går han som ett urverk. Från måndag till lördag.
Men på lördagarna, stundom, händer det, att
han måste in till stan, till fantasi och narkos.
Vem unnar honom inte det?
Han har uppfyllt sina skyldigheter mot sig
själv och sin familj. Hans stuga är vacker och
runt omkring gror föda ur den fattiga småländska
sanden. Och lite ringblommor och pioner för
själen också. Och lavendel för kyrkobesöket.
På söndagen gå de till kyrkan Johannes och
Krestin. Johannes går två eller tre steg före, ty
han är ju karl, och efter kommer Krestin med
båda ungarna vid händerna och en tredje som
gör hennes hy gul och gången släpande.
Men Johannes tänker inte på sådant. Han
kommer att sitta på bortersta bänken ett slag
och så går han ut bland gravarna eller till
sockenstugan och bjuder på snus — eller också går
han bort till stallen och pratar med
herrgårdskuskarna och får sig en dragnagel ur deras
söndagslitrar.
Kanske Johannes också har med sig en liten
blå flaska och kan bjuda igen. Ty han har
förtjänt sitt brännvin ärligare kanhända än
herrgårdskuskarna.
På måndags morgonen blir det svårt att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
