Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjömansliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
över relingen med den sista sjön. Jag kom upp i
riggen alldeles under kapten. Han hade sett, att
jag blev borta med brottsjön och han skrek ned
till mig: — Aldrig trodde jag, att jag skulle få se
timmerman mer!
Jag svarade, att jag tyckte det var
förståndigast att gå ombord, för att ligga ute i sjön
i sådant här väder kan inte vara någon framtid.
Men gå nu ner ur riggen, för när vi törnar, kan
den gå när som helst och då är det slut med oss
allihop! Jag visste vad jag sade, för jag hade
varit med förr.
Alla knallade ner ur riggen och i nästa
ögonblick högg hon i. Där låg hon och högg och
högg och åkte fram för varje hugg ett litet stycke
mellan brotten. Vi ställde oss och höll oss fast i
nagelbänken runt mesan. Så började hon ligga
över åt båda sidorna och för varje gång med
en så djävlig fart, att vi inte fick fäste med fötterna,
utan benen stod rätt ut i luften på oss varannan
gång på den ena sidan och varannan på den andra.
Man tycker, att tiden är lång, då man håller
på med sånt där, men nog höllo vi på 20 minuter
på samma vis och det kostade på armarna. Litet
var funderade på att ge tappt och lägga av.
Men plötsligt kom en sjuhälsikes sjö och
svängde henne, så förn kom utåt. Det var vår tur.
Vidare hade det kommit vatten i henne, så hon
blev tyngre. Och förn klöv sjöarna så att hon
låg rätt stilla och småhögg. Vi sågo blossen i
land och väntade räddningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
