Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En seglare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stående upprätt i vattnet rörde han endast
armarna och stirrade mot den gröna kvällshimlen
där röda moln summo. En oändlig trötthet kom
hans ben och bål att domna och han tyckte, att
han levde endast med hjärnan och armarna. Och
hela tiden sjöng det allt närmare och närmare:
Döööö — — — Nu var det inne i hans öron,
inne i hans huvud det sjöng, mitt inne i huvudet,
hans lilla fattiga fondmäklarhuvud.
Då blev han varse sig själv — sången och
surret tystnade — han blev varse sig själv liggande
i en vassbänk och vaggande i en stilla dyning.
Bara hakan och den ljusa västen syntes i
vattenbrynet. En båt kom i vasskanten och en röst
sade: — Nej, vad är det som ligger där? Någon
petade till honom med årån, så att huvudet kom
att gunga upp och ned, men han kände det ej,
såg det endast och hörde hur en grov karlröst
ropade: — å fy fan, det är ju ett lik — det är
Sundgren, fondmäklarn — vi få ta’n på släp —
fan ska ta’n ombord — slå en ända om klövarna
på’n så ror vi i land — — —
I samma ögonblick vaknade Sundgren vid att
någon höll honom i ena örat med ett fast grepp
som gjorde ont. Han slog upp ögonen och ville
tala men kunde inte, ty han hade fått in vatten
för många dussin groggar. Han bara gurglade
och stirrade fånigt på en gammal käring som låg
framstupa i aktern på en sköteka och höll honom i
örat.
— Det var sista ögonblicket, grosshandlarn,
sade käringen. Kan grosshandlarn ta sej ombord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
