Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En seglare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fondmäklare Sundgren grep efter sin plånbok,
tog fram en dyvåt tia, räckte den åt gumman och
gurglade fram: — Tack, mor Britta, här är lite till
kaffe — men på det villkor, att mor Brita inte
nämner ett ord till någon om det här. Det var
ju en olyckshändelse och det var en förskräcklig
by som kom — — —
— Ge sej aldrig ut mer ensam, grosshandlarn
— säg till mej, ska jag gärna följa med, men gå
inte i båt mer utan folk med — va ska frun säga,
då hon får se grosshandlarn så där, nya kläderna
rakt förstörda och hatten borta, ja, si di
stockholmarna, di stockholmarna, di frågar då inte efter
liv eller pengar mer än jag efter en snorgärs.
Tack så mycke, grosshandlarn för pengarna, jaja,
livet ä ju också värt nånting, så jag skäms inte
att behålla dom. Skä jag ro grosshandlarn hem?
Fondmäklare Sundgren skämdes att ha blivit
räddad av en käring.
— Nej tack, mor Britta, jag går, det är inte
farligt med mig, jag känner mig helt kry nu.
Men kom ihåg! Låt det här stanna mellan oss.
Kanske det var för litet — varsågo här är en
femma till!
Fondmäklaren är åter i staden och berättar
icke ogärna om den förfärliga storm han ridit ut,
då han skulle hämta ölet vid Lindströms brygga.
Det kom en orkanby och han höll upp emot den
så länge han orkade. Men människans krafter
äro begränsade och han måste lämna sin kära båt
för att söka sig inåt land på en toft. Han
underlåter icke att berätta hur ens hela liv passerar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
