Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Tromsö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkar absolut förödande. Råttorna försvinna helt
enkelt. Kan ingen uppfinna något turistin?
Men det är ju bra att det kommer in pengar
till Norge. Jag köpte valbarder, och säljaren
förklarade helt opåkallat: — Nu koster de fem og tyve
öre stykket. For turister koster de en krone. —
Och en som emballerade ett kobbeskind, och
begärt 6,50 för det, sade plötsligt med
nordlänningens hela älskvärdhet: — De faar det for 6
kroner.
I vilket land prutar man eljest själv? Jag ser
något vackert i detta, men opraktiskt måste det
kallas.
Ju längre det lider på kvällen desto livligare
blir rörelsen. Butikerna äro öppna fastän klockan
närmar sig 12. Och fiskarpojkarna flirta med det
kvinnliga Tromsö som ännu är ute i rörelsen och
vilket kanske för resten med anledning av
Finnmarksfisket bara är ett tillfälligt kvinnligt Tromsö.
Sång skallar i gränderna. Det skrikes om »juling»,
och tolleknivarna sitta kanske löst; man faller
varandra om halsen och tar danssteg, ställer sig i
boxningsattityd, medan snön faller tät och våt och
lamporna släckas en efter en.
Jag klättrar ombord igen, sover och då jag
vaknar, är det full snötjocka. Man ser icke ens
Tromsdalstinden tvärs över sundet. Och söderut
står tjockan som en levande vitgrå vägg. Vi lossa
förtöjningarna och styra rakt in i den väggen.
Vinden har svängt till sydväst. Allt är gråvitt,
monotont, trist och jag går ned för att omväxlande
äta, röka och sova, tills vi ankra i Salangenfjord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
