Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grifter och hällkistor, och som visat sig tillhöra stenålderns senare
delar.
Det är en ganska egendomlig företeelse, att medan vi från
detta aflägsna tidsskede knappast ha några rester af de hyddor, som
de lefvande människorna begagnat, så ha däremot de dödas boningar
från samma tid i stort antal bevarats genom fyra årtusenden till
Fig. ii. Stendös vid Haga i Ståla sn, pä Orust.
Efter Montelius, Sveriges forntid.
våra dagar. Detta beror därpå, att åt de döda, som man ansåg
fortsätta sitt lif i grafven, ville man bygga hyddor, som kunde räcka
för all framtid. Att det verkligen är boningar, som man velat
efterbilda med dessa stenbyggnader, visar sig af de omisskännliga
ingångs- och dörranordningar, som förefinnas. För öfrigt har seden
att uppföra sådana grafbyggnader tydligen ej uppstått här i Norden,
utan har kommit till oss från vestra Europa, där mycket liknande
förekomma såväl på de Brittiska öarne som i Frankrike och på
Pyreneiska halfön; och dit synes bruket ha kommit från de gamla
kulturländerna i Orienten, där stenbyggnader både för döda och
lefvande brukats sedan urgammal tid.
Den äldsta och enklaste formen af dessa grafbyggnader,
sten-dösen, är en mindre kammare bildad af vanligen 4—5 på kant resta
väggstenar och täckt af ett enda stenblock samt till större delen
höjande sig öfver den omgifvande jordhögen: fig. 11, 55. Vanligen
är på ett ställe (åt S. eller Ö.) en större öppning mellan två af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
