Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
gick reaktionen för långt åt motsatt håll; fornforskningen öfverhufvud
stod nästan i vanrykte under frihetstiden, då allas tankar i främsta
rummet voro riktade på det praktiskt nyttiga. Åtskilliga
anteckningar af värde finner man dock från denna tid, t. ex. i den äfven
på detta område skarpsynte iakttagaren Carl von Linnés
resebeskrifningar från 1740-talet.
Den gustavianska tidens litterära blomstring banade väg för ett
nytt intresse för studiet af fornminnena. Den entusiastiske mecenaten
Pehr Tham till Dagsnäs lät på sin bekostnad tecknaren »konduktör»
Hilfeling under åren 1788—1801 resa omkring i flere landskap för
att afbilda fornlämningar. Hans teckningar, som jämte tillhörande
beskrifningar bilda 11 band, förvarade i Kungl. Biblioteket, stå dock
ingalunda profvet inför vår tids kraf på noggrannhet.
Af större betydelse blef den verksamhet, som professorn i
historia vid Lunds universitet N. H. Sjöborg († 1838) utvecklade,
icke blott genom de forskningsresor han företog på bekostnad dels
af Tham dels af regeringen, utan ock genom sina talrika skrifter.
Bland dessa må nämnas: »Inledning till kännedom af fäderneslandets
antiqviteter» (1797), »Uppgift på fornlemningars kännetecken» (1815),
ett litet för allmänheten afsedt häfte, som utgjorde sammandrag af
det samma år utgifna större arbetet: »Försök till en nomenklatur
för nordiska fornlemningar». Hans förnämsta arbete blef emellertid
planschverket »Samlingar för Nordens fornälskare», som i 3 band
utkom 1822—30. Särskildt detta innehåller en mängd material,
som ännu är af värde, ehuru såväl teckningarna som den
vetenskapliga bearbetningen numera äro fullkomligt föråldrade. Så länge
man ännu ej hunnit i större mån genom utgräfningar undersöka
fornlämningar samt ej genom ett detaljeradt studium af fornsakerna
nått fram till ett närmare begrepp om den förhistoriska kronologien,
kunde forskningen om våra fornlämningar ej nå ut öfver lösa
hugskott utan bestående värde.
Sjöborgs föredöme följdes af andra, särskildt af åtskilliga
med-lèmmar i det för studiet af Nordens forntid nitälskande Götiska
förbundet, såsom Jakob Adlerbeth, L. F. Rääf professor J. H. Schröder,
prosten Magnus Bruzelius, lektor J. H. Wallman samt J. G. Liljegren,
som var riksantikvarie 1827-—37. I förbundets tidskrift »Iduna»,
som utkom i 10 delar 1811—24, finnas af dessa författare åtskilliga
beskrifningar på fornlämningar. Liljegren utgaf skrifter om våra
runurkunder, hvarom mera sedan, samt i förening med professor C. G.
Brunius 1819—1823 arbetet »Nordiska fornlämningar», 100 mindre
planscher med kortfattad text. Wallman skref i Vitterhetsakademiens
handlingar XIV (1838) en »Öfversigt af svenska fornlemningar med
anvisning till deras kännedom och beskrifning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
