Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
chargé d’affaires i Paris för att underteckna en allianstraktat,
hvars afslutande skulle ega rum inom fa dagar1.
Öfverlemnandet af denna framställning anförtroddes
åt svenske generalkonsuln i Paris, Signeul, som dermed
afreste den 7 mars. Enligt svenske utrikesministerns
omdöme voro de förslag han medförde af sådan art, att de
väl »kunde rubba dem, som voro mindre fasta än konungen
och kronprinsen», men deras beslut var taget. Då Signeul
den 28 mars återvände från Stockholm, medförde han ett
bref från den sistnämde till Napoleon, hvari yttrades, att
Carl Johan, då han mottog anbudet om svenska tronen,
hade hoppats kunna förena sina nya pligter med kärleken
till sitt gamla fädernesland och med tillgifvenheten för dess
herskare. Han hade i Sverige funnit ett folk, som allmänt
vore fästadt vid Frankrike, men ännu mera vid sin frihet
och sina lagar, som vore angeläget om kejsarens vänskap,
men dock icke ville för den offra sin ära och sitt oberoende.
»Kejsarens minister hade sårat denna nationalkänsla, och
hans oförskämdhet hade förstört allt ; hans meddelanden
hade icke burit karakteren af den hänsyn, som krönta
hufvuden vore skyldiga hvarandra; fullgörande kejsarens
instruktioner för att tillfredsställa sina lidelser, hade baron
Alquier talat som en romersk prokonsul, utan att besinna,
att han icke hade att göra med slafvar. Denne minister
hade sålunda varit första orsaken till det misstroende mot
kejsarens afsigter, som Sverige börjat ådagalägga; och föl
jande händelser hade deråt gifvit ökad styrka. Kronprinsen
hade redan i sina bref af den 19 november och 8
december 1810 haft äran att meddela kejsaren Sveriges
belägenhet och den önskan det hyste att i honom finna en
beskyddare och ett stöd; det hade i hans tystnad icke
kunnat finna annat än en oförtjent likgiltighet, och det hade
1 Scaevola, anf. arb., 625, f. Jfr. Bignon, X, 407—9 och
ut-rikesstatsministerns underd. berättelse till konungen den 7 jan. 1813,
s. 12 f. (i årstrycket för 1813).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
